Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häft. 3—4, Årg. 3 (1891) - Imitation inom konstslöjden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 5KF7V-SÄ’ KONSTSLÖJD
målade tapeterna skola då utan tvifvel komma att spela en
berättigad och framstående roll vid vära förmögnare hems
dekoration. Fröknarne Holck exponerade också några gobelin-
imitationer; men dessa voro, oaktadt de visade goda bemö-
danden, lika litet tillfredsställande uti imitation som stilkarak-
ter i öfrigt. Gobelinsimitation är ock den svåraste härmning
man kan företaga sig, i synnerhet då den utsträckes till figur-
framställningar.
I sammanhang härmed kan påpekas, huru man nu för
tiden försöker uti gobelinväfnaden illusoriskt efterbilda målnin-
gar, och detta så förvillande, att man på något afstånd ej kan
urskilja om alla dessa fina öfvergångar i färger och lufttoner
äro ett penselns alster eller ej. Man skulle härvid kunna tala
om ombytta roller: man målar väfnader och väfver målningar.
— Men måleriet har ock från ett annat håll fått en medtäf-
lare, och det är i broderiet. Göteborgsexpositionen bjöd några ।
dock icke efterfoljansvärda exempel pä sådana broderade mål-
ningar. Fru Kerstin Dahl hade ett porträtt af John Ericsson
samt vyer från Stockholm, broderade i svart silke på grågul
fond, ett arbete, som säkerligen kostat mera möda, än resul-
taten voro värda. Och detta torde ännu mera vara fallet med
fröken Agnes Busslers i färgadt silke broderade landskap, ty
att döma af det åsatta priset (700 kr.) torde denna i ram in-
fattade tafla kostat framställarinnan ett oerhördt arbete under
de trenne veckor, som han sysslat dermed. Då slika arbeten
ju egentligen tillhöra hemslöjdens för skarpare kritik mera
fridlysta område, skulle vi kanske här ej framdragit dem, men
dä dessa arbeten, efter hvad vi förnummit, på vissa häll väckt
stor beundran och kanske skall locka till efterföljd, så kunna
vi ej nog lifligt varna derför, då arbeten af denna art i alla
afseenden äro lönlösa, ty resultaten bli — utom de förmenta
konstverken — i de allra flesta fall endast bortkastad tid,
möda och penningar. Och den, som ej utan afsaknad kan
vara af med allt detta, bör afhålla sig från dessa imitations-
försök och egna sina krafter och sin talang ät andra mera
fruktbringande områden af det kvinliga handarbetet.
5; *
På senaste tiden har den s. k. /yrofy/ien äfven hos oss
vunnit insteg. De ornament, som framställas i denna teknik,
åstadkommas genom pressning mellan upphettade valsar, och
på detta sätt har man lyckats åstadkomma så väl orneringar
i relief, listverk och dylikt, som mera plana dekorationer för
fyllningar, friser m. m. Aktiebolaget Pyrotypi i Stockholm
hade vid utställningen anordnat tvänne rumsinteriörer, visande
tillämpningen af denna teknik. Ett af felen, hvarföre pyro-
typien blifvit så mycket klandrad, är utan tvifvel det, att den
i sina pressade former försökt att härma träskulpturen och
träinläggningen, och detta i former, lånade frän renässansens
bästa dagar, former som just äro karakteristiska genom sin
fulla harmoni med den då begagnade tekniken och sålunda
främmande för allt maskinarbete. När nu dessa former upp-
träda i pyrotypi, härmande handarbetet åtminstone till skenet,
så är detta en anspråksfull osanning, som skadar
ver^ef och verkar stötande for den sunda smaken. Kunde
deremot pyrotypien finna sina egna former och dessa sedan
blefvo begagnade på ett måttfullt sätt, och för omvexlings
skull äfven med användning af färg, sä skulle detta mekaniska
dekorationssätt säkerligen med fördel kunna användas på så-
dana ställen, som ej göra ansprak pa handarbetade prydnader,
såsom väntsalar, kaféer, restauranter, butiker; ja äfven för de-
korering af våra sommarnöjen skulle pyrotypien kunna lämpa
siai ehuru vi annars i vara hem skulle tröttna pä det oper-
sonliga i dessa maskinarbetade prydnader. — En brännings-
teknik, som sedan några är tillbaka flitigt öfvats isynnerhet
af våra unga damer är den sä kallade Idén
att med ett glödande föremål inbränna ornamentala sirater på
träföremål är mycket gammal, men sedan man med en sär-
skild brännapparat, ursprungligen ett kirurgiskt instrument,
kan moderera hettan, har denna dekorationsmetod blifvit myc-
ket allmän, och man har, eget nog, just bemödat sig om
att efterbilda sådana förebilder, som icke lämpa sig för denna
i sjelfva verket ganska klumpiga teknik. Sålunda härmar man
med förkärlek träsnitt och andra tryckalser, ja t. o. m. fram-
stående konstnärers verk; man framställer figurer, landskap,
djur o. dyl. på ett sätt, som är föga öfverensstämmande med
teknikens möjligheter. Utställningen bjöd också pä åtskilliga
prydnadstallrikar och andra träföremål, ornerade med sådana
glödritningar af mera anspråksfull än smakfull verkan. Der-
emot funno vi på åtskilliga föremål hos fröken Giöbel samt
hos fröknarne Salenius en glödritningsornamentik, som rörde
sig inom naturliga gränser, der motiven voro valda med hän-
syn till tekniken, der glödritningen hufvudsakligen spelade en
konturerande roll och tillsamman med några enkla, kraftiga
färger åstadkom en god effekt.
Ett annat mycket vanligt slag af härmning inom konst-
slöjden består deruti, att ett material lånar vissa grundformer
frän ett annat materials formomräde; man upptager t. ex. for-
mer tillhörande trägruppen och öfversätter dem i sten, eller
man förvandlar metalliska grund- och ornamentsformer till
keramiska, o. s. v. Dessa härmningar äro ingenting att säga
om, sä länge man icke behöfver våldföra sig på materialets
och teknikens natur, ’för att komma förebilden närmare, eller
man i det ena materialet efterbildar sådana former, som just
äro betingade af egenskaper, karakteristiska för det andra ma-
terialet. Då Rörstrand uti några sina prydnadsföremål upp-
tagit muranoglasen till förebild, är detta berättigadt så länge
porslinets egenskaper och dess tekniska behandling icke öfver-
drifves. Men dä man, som med ett par pjeser var händelsen,
efterbildar former, hvars effekt i glaset just är beroende på
dettas genomskinlighet och glans, då har man gått för långt
och åstadkommit något mindre smakfullt.
Hvad slutligen härmningen inom ornamentiken angår, så
är ju ornamentet sjelf ofta en slags härmande företeelse —
det formar sig efter naturförebilder eller efter modeller från
föregående stilperioder eller ock efter dekorativa former till-
hörande andra materialgrupper. Detta senaste slag af efter-
bildning, som består deruti, att man för ornering af ett före-
mål väljer sina motiv från ett annat föremål, bestående af ett
helt annat material, innebär kanske den största faran för för-
villelser, ty man glömmer lätt, att vid omdaning af formerna
frånskilja de egendomligheter, som härflyta af materialets egen-
skaper eller tekniken; sålunda uppstår en konflikt med det
nya materialet, och de nya formerna och dessa bli härigenom
onaturliga och obegripliga. En sådan formförvandling är jem-
förlig med en öfversättning frän ett språk till ett annat, och
i det ena såväl som det andra fallet finnas nog lagar, som
måste följas. Men sjelfva det konstnärliga kan icke genom
lagar bestämmas, det måste kännas och erhålla det uttryck,
som blott den begäfvade personligheten kan gifva åt detsamma.
Och öfver hufvud taget går vår utveckling pä det konstindu-
striela området för närvarande kanske mer än någonsin just
på en härmningarnes väg, men det personliga är städse den
drifvande kraft, som förer utvecklingen framåt med eller mot
vår vilja; och huru mörkt det än kan se ut, skall dock det
individuela segra öfver de falska traditionerna lika väl som
öfver maskinarbetets dödande tyranni.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
