Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- KÄRRBLOMMAN
- 3. Uträkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man blir klokare med tiden, det vill säga man rättar sig efter andra. Så
göra också träden i granskogen; derför att alla vilja uppåt med kronan
mot himlen, vexa de alla raka; och om någon vill vexa åt sidan hindras
han af granname och blir rak han också. Men är skogens massa krokvuxen, så får man
nästan aldrig se en enda rak stam, alla krökas, alla böja sig åt sidorna och hvarje ung
telning ökar endast förvirringen. Så är det i samhället, det är ej lätt att vexa uppåt,
att årligt sträfva mot ljusets källa, om mängden sträfvar mot sidorna eller lägger sig
raklång på. jorden, för att slå . rot med hvaije qvist Gud sår. I en sådan krets lefde
Anders. I början föreföll det honom vidrigt alla dessa små beräkningar på vinst, dessa
egennyttans förbestämmelser; men han såg att man på det sättet kom ifrån ett
bekymmer — om utkomsten; man bérgade sig fastän det var tråkigt. Småningom böljade han
ock$å att vexa krokig bland de krokvuxne som omgåfvo honom, och han tänkte; huru skall
det gå om jag tar Stina; hon håller väl af mig; hon är väl den bästa flicka jag vet;
men hon har ej mer än ett godt hjerta och två tomma händer, hon som jag. Huru skall
det gå?
Han insåg likväl att om han ej fick henne skulle han aldrig blifva glad här i lifvet;
men han funderade på att offra lifvets glädje för att bli — lycklig. Stackars Anders!
det misstaget är just alla lycksökares förbannelse, att de måste afsäga sig det käraste de
ega för att vinna lycka, vare sig rang, rikedom eller makt.- Det tyckes som Gud blott
gillade ett fullkomligt hängifvande åt hans ledning,— ett fast, innerligt förtroende till
Hans vilja och makt. Börjar man att sjelf vilja skapa sin lycka så får man göra det,
liksom man får göra en lilja eller en tömros af tyglappar, då man ej nöjer sig med en
som Gud låtit vexa; men den der lyckan blir ändå aldrig annat än en konstgjord
blomma, som tiden bleker och spindlarae slutligen spinna öfver; då deremot den som ensamt
Gud gifvit hvajje år slår nya knoppar och nya blommor och nya skott, som i sin
ordning blomma. Detta är skillnaden mellan hjertats frid och lyckan, detta är det som
mellfcn lycksökaren och den lycklige befäst ett vidt svalg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:35:47 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svkonstnar/1/0019.html
