Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - KÄRRBLOMMAN - 3. Uträkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det fanns en rik flicka i grannskapet, syster till Skarpe-Petter och dotter till rike
Gästgifvaren i Skarpåsen. Hon var en stor, stark person, med manliga drag och krafter.
Någonting i högsta grad frånstötande låg i hela hennes väsende, någonting karlaktigt,
som gjorde att man fruktade henne; men hon hade flera tusen daler och hade friare i
mängd. Emedlertid tycktes hon känna sig ha krafb att följa sin egen vilja, och då
hennes mor föreslog än den ene än den andre, blef svaret ”det begriper I inte mor — den
tar jag inte." Sjelfva fadren vågade icke på vanligt bondmanér befalla henne att gifta
sig, hon var honom en Amazon, som han fruktade och som snäste gubben, så att det
stod herrliga till.
Sanningen var att hon med sitt tycke fallit på Anders, som också var en vacker
och stark yngling med liflig blick och raskt sätt. Skarpåsens Thilda (ty ett vackert
namn hade hon fått i dopet af Patron Murin, som stod fadder) sydde halskragar och
stickade långhalsduk åt Anders, och pusslade om honom på allt vis.
Det var Midsommar. — Anders hade tänkt och tänkt att, fastän det sved i själen,
för att göra en ända på pinan, fria till Thilda; det vill som det här stod till, endast
säga, besvara hennes känslor, som hon ganska öppet framställde.
Jag tycker att du gerna kunde bli vid Gästgifveriet, Anders, sade hon många
gånger, för si Petter far inte mer än han fått och Skarpåsen blir mitt när gubben och
käringen vända näsan i vädret; men Anders svarade föga, utan menade på att han skulle
tänka på.
Nåh, så tänk på till Midsommarsqväll, för annars så bryr jag mig inte om dig, fast
du ser bra ut; men du kan tacka din himmelske fader att få komma i ett hus der allt
är fullt opp — ja du — och få en rask hustru sen, som sjelf kan sätta knifven i grisen
om det kniper.
Midsommarsafton kom. Ungdomen var samlad, stången låg på några bänkar och
kläddes med löf af gossar och flickor, under det att drängame och pigorna sittande på
den gröna vallen bundo kransar. En hop traktens barn kommo oupphörligen med
blommor i förkläden och korgar; det var ett lustigt lif.
Nu tror jag, sade Thilda,. som tagit plats bredvid Anders, att hin onde gör
spektakel — hvad är detta för en otäckinge till blomma?
Jo, den tog jag ner i kärret, svarade en liten unge, som var dyig högt på benen;
jag klef i jag och rafsade ihop en hel hop. Det var Vattenklöfver.
Anders bleknade; att just nu fa se den blomman, som Stina talat så vackert om,
hon som snöhvit och damfri på sina silfverfransar vexte midt i dyn. Han tyckte att han
vuxit just som hon; men han kände huru egennyttans d$m hängde öfver hjertat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
