Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - EN HOLLÄNDSK MÅLARE - En holländsk målare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid portarna; ur trädgårdarna, som voro bakom hvarje hus, uppstego vällukter, som
sprid-de sig kring gathörnen.
Utanför dörren till ett lågt, förfallet hus satt en tolfårig gosse, vårdslöst, med
arm-bogame stödda på en tafla, som låg på hans knän. Hufvudet var tillbakalutadt, de
bleka anletsdragen tycktes uppfriskas af aftonens fläktar, och hans trötta blickar jagade efter
foglama, som försvunno bland taken. Han fick dock blott en kort stund njuta denna
ljufva hvila, ty en hvass röst bredvid honom ropade:
”Tänker du måla blommor på skyarna, din odugling?”
En liten mörk och torr qvinna kom ut ur huset, och hade sin mössa full af nålar
med flera sorter färgade gamändar. Gossen spratt upp, såsom ur sömnen, rodnade och
bleknade ömsom, och slog sedan ned sina ögonlock i häpenhet.
"Få se nu då hvad du har gjort, sedan du satt dig der?” återtog den magra
qvinnan och trädde en ny nål uti sin hufvudbonad. Hon lutade sig öfver taflan, som gossen
framvisade med oro.
”Bara tre blommor och två foglar! Det kunde jag tro, när du smög dig ut!
Hvarföre stannade du icke i stugan med mig?”
”Mamma! det var så vackert väder!” svarade gossen häpet.
”Vackert väder! Hvad angår det mig? Kan man lefva af solsken och vackert väder?
Bryr jag mig om tocket? Adrian, du är en lätting, som far din; men akta dig, jag har
skaft på mina qvastar!”...
Den stackars gossen darrade för detta hot, återtog sin tafla, sina fårger, sina
penslar och ville gå in.
”Ser du inte att det blir qväll och mörkt i stugan?” mumlade modem, ”kanske jag
skall tända ljus enkom för dig? Stanna der du är, och nyttja dagsljuset, den smula, som
är qvar; du får lof att arbeta, jag skall sjelf sätta mig bredvid dig.”
Hon gick in i stugan, men kom straxt ut igen med sitt broderiarbete.
Adrian hade emellertid återtagit sin tafla och vågade icke lyfta ögonen. Han
målade blommor och foglar, som såldes åt bondflickorna kring Harlem.
I början hade han- blott gjort teckningar med penna på en duk, hvari modem
genast broderade; men hans goda smak hade utvecklat sig så fort, att hans utkast blifvit
friska målningar, och mera eftersökta af uppköperskoma, ån modems broderier. Sedan
hon märkte hvad vinst hon kunde draga af Adrians skicklighet, unnade hon honom ingen
ledighet, ingen hvila. Gossen måste försaka sina lekar. Han fick icke mera gå kring
torgen, eller på ängarna ens på söndagen. Han fick icke söka fågelbon, plocka blommor,
jaga fjärilar; hans tid var alltför dyrbar att den skulle spillas på nöjen. Han fick lägga
sig sent och stiga upp bittida; modem höll honom från allt, som kunde hindra honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
