Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - EN HOLLÄNDSK MÅLARE - En holländsk målare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brauwer sprang upp med ett glädjerop. ”Hundrade dukater, det är omöjligt!”
”Hundrade dukater, här äro de!”
Adrian satte sig, tokig af glädje; penningpungen darrade i hans hand. Han tömde
den på bänken och räknade mynten. Åsynen deraf öfvertygade honom om verkligheten.
Då steg han upp igen, hoppade och dansade som en galning, och tog slutligen värden i
famn.
”Van Soomeren,” skrek han, ”jag skall göra din lycka. Jag har guld! Se på bara, guld!”
Han skakade på penningpungen.
”Nu är jag rik, som en kung! . . . Här skall bli kalas! Van Soomeren! Skaffa hit
vin! Laga mat i köket! Bjud in alla som gå förbi! I qväll ser jag hela Amsterdam!
Duka upp! Jag betalar allt, jag har guld!”
Hos Van Soomeren hade värdshusvärden blifvit mästare öfver konstnären, och han
gjorde derför ingen invändning mot ett slöseri, som kunde gagna honom. Han bjöd sina
grannar att dela gästens glädje, sjelf aflade han köksdrägten och påtog sin högtidsståt,
samt satte sig såsom gäst vid det bord han låtit duka.
Kalaset stod i tre dagar, men vid middagen på den fjerde försvann Van Soomeren
ett ögonblick och återkom med en högtidligt dyster uppsyn, bomullsmössan på sned,
förklädet uppskörtadt och ett långt papper i handen.
”Hvad vill du ditt spöke!” skrek Brauwer rusig.
”Min herre, här är räkningen!”
”Hur myclcet är det?”
”Jemt hundrade dukater!”
"Se der har du dem, åt fanders med ditt papper, din mössa, ditt förkläde. Kom
och låtom oss dricka ut resten!”
Hädanefter var Brauwers bana gifven; han hade plötsligt kommit ur elände till
förmögenhet, utan att någon kunde hjelpa honom att bära denna förändring med förnuft
och värdighet. Han hade ett lynne, som böjde sig för hvarje beröring. Barndomens
långa försakelse hade eggat honom till utsväfningar i ungdomen; sedan han smakat
njutningarna, ville han störta sig i dem till botten. Det var en länge ökad hunger, som icke
kunde mättas. Intet samvetsskäl återhöll hans hetsighet; han hade uppfostrats utan
andra tyglar än fruktan; en gång lössläppt var han utan styrsel. Hans hjerta hade också
tidigt förlorat denna fina takt, som stundom finnes i stället för sedlighet och gudsfruktan.
Det långvariga förtrycket hade förslöat hans känslighet, och intet annat än utsväfningar
kunde lifva hans döfvade sinnen.
Sedan han nu kunde, som han sade, med sin pensel göra vexlar, som aldrig
protesterades, så öfverlät han sig hejdlöst åt de oordentligaste nöjen. Huru stora hans inkom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
