Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - EN HOLLÄNDSK MÅLARE - En holländsk målare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ster än voro, så förslogo de dock icke för hans nycker. För öfrigt var han lika nöjd i
elände som i öfverflöd, och i det förra fann han ofta tillfälle att öfva sin galna munterhet.
En qväll då han skulle gå hem, klädd i det enda han egde, öfverfölls han af
tjufvar, som begagnade sig af hans rusighet och lemnade honom alldeles blottad. Han
vaknade om morgonen sådan utanför sin port. Han skickade till köpmännen efter kläde,
men ingen ville gifva honom kredit. Brauwer blef icke slagen, han tog en gammal
taf-velduk, lät deraf göra sig en fullständig drägt, målade den .med de mest lysande
blommor i vattenfärg, strök gummi öfver alltsammans, gick på skådespelet och satte sig på
den synligaste platsen. Alla blefvo förvånade öfver hans prakt, flera fruntimmer skickade
för att fråga honom hvar han köpt sådant tyg; då tog Brauwer en våt svamp, och
tvättade bort alla blommorna, inför den undrande mängden, från sin drägt, som åter blef
en grof och oren duk.
Kort efter detta upptåg nödgade honom hans fordringsegare att lemna Amsterdam.
Han reste till Antwerpen utan pass. Spanien var då i fejd med Holland; Brauwer greps
som spion och kastades i ett fängelse i fästningen. Hertigen af Aremberg qvarhölls der
samma tid på spanske konungens befallning; Brauwer, som såg honom omgifven af
uppvaktande, trodde honom vara kommendanten, berättade sitt äfventyr, och bad hertigen
om hjelp ur faran.
”Jag vill veta om du verkligen är målare!” sade hertigen.
Samma dag skickade han duk och farger till fången. Denne återsände arbetet
färdigt ett par dagar derefter.
”Hvad nu?” utropade hertigen leende, ”hvad har han målat der? Det är ju den gamle
Alonzo med sina två bussar, som spela kort!”
Brauwer hade qvällen förut sett denna grupp gamla soldater på borggården och
målat dem.
Aremberg efterskickade Rubens, för att visa honom taflan. Rubens, som sällan blef
förtjust, uttalade sin beundran och sade:
”Herr hertig! jag bjuder sexhundra floriner för denna tafla.”
”Tack, mästare, jag behåller den. Men hvem har målat den?”
”Jag känner blott en som kan måla detta slags taflor med sådan styrka och finhet;
det är Brauwer.”
”Han har då icke bedragit mig.”
Derpå berättade han för Rubens hvad som händt. Rubens skyndade till guvernören,
förklarade saken, gick i borgen för honom och fick en befallning om fångens lösgifvande.
Derpå gick han in i fängelset, kysste Adrian på begge kinderna och sade:
”Jag är Rubens, eder broder i konsten, kom mästare, ni är fri!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
