Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - COLISÆUM - Colisæum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
moderlig värdighet i allt. Johan, så hette ynglingen, hade väl som gosse tyckt sig vara
hennes jemlike, men sedan han lärt känna hennes öfverlägsenhet öfver honom i alla
hjertats egenskaper, hennes tidiga allvar och lugna välvilja, så hade han småningom vänt sig
att betrakta henne såsom ett högre väsende, som ej allenast förtjente kärlek, utan också
vördnad. Först på de senare åren, då han vid sina korta besök på prestgården, sett
henne utveckla en mildare qvinnlighet än förut, hört en ömmare klang i hennes röst,
och märkt en viss tillbakadragenhet, liksom hon påmint sig att den förra skyddlingen
blifvit man, hade hans hjerta börjat att klappa af en eldigare känsla än tacksamhetens,
men han hade icke vågat att förråda något deraf för henne.
Han läste ifrigt, hvarje lyckad tentamen föreföll honom såsom ett nytt trappsteg till
fV
den höjd han åtrådde, för att kunna vara värdig att yppa sin kärlek till henne.
Ändtligen tog han vid vårterminens slut philosophie-kandidat-examen. Han skyndade genast
ut till prestgården, ämnade att förklara sig, men åsynen af Sophias lugna, i hans ögon
numera alltför moderliga sätt förstummade honom. Ehuru för första gången af fadern
qvarbjuden att stanna, någon tid, föredrog han, då Sophia icke sade ett ord derom, att
göra en fotresa inom landet. Men hvart han gick följde honom den milda Sophias bild.
Det blef alltmera tydligt för honom, att hon var hans enda utvalda, och att han icke
kunde tänka sig någon lycka i framtiden utan vid hennes sida.
Handlingens folk föredraga att framföra sina hjertans tankar mundtligen, och äro
deremot högst besvärade när de nödgas skrifva, men förhållandet är alldeles tvertom med
läskarlar, som fått den vanan att gifva tid åt tankarna att mogna. Kandidaten tillhörde
de senare, och skref derföre ett långt, utförligt bref, hvaruti han först utgöt sin
tacksamhet för hennes mångåriga välvilja, men slutligen öfvergick han, med en vid studier
van författares noggrannhet att låta tankarna utveckla sig ur hvarandra, till teckningen af
den kärlek han nu hyste för henne, och slutade med att bedja henne blifva hans fastmö.
Böijan af brefvet hade nästan prentad stil och noga kommatering, men mot slutet blef
stilen friare, och meningame flöto tillsammans i en enda lång, hvari väl hundrade gånger
ordet kärlek oförbehållsamt uttalades. Slutligen begärde han skriftligt svar till Falun,
der han dröjde ett par dagar. Sophia svarade icke sjelf, utan fadern skref några
vänliga ord, och en bjudning att komma till prestgården, så snart det roade Johan.
I första ögonblicket tänkte Johan; hon föraktar mig! Han beslöt att aldrig mera
återse henne; han gick ur Falun, irrade hit och dit, men drogs omärkligt ned till
• Upsalatrakten.
Slutligen stod han, dammig af vandringen, men förunderligt nog icke trött, på
prestgården. Af en piga fick han veta att mamsell var i salen. Han sprang häftigt in i
förstugan, lade handen på vredet till salsdörren, men aldrig hade det känts så hårdt förut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
