Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - COLISÆUM - Colisæum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han öppnade sakta och gick inom dörren. Der satt nu Sophia fördjupad i sin söm,
handen flög upp och ned, men ansigtet var orörligt, likgilltigt, kallt.
"Hon bryr sig icke alls om mig!" tänkte Johan. Han stod der en god stund,
orörlig och obemärkt. "Hon är likgilltig, som den gamla klockan."
Den gamla klockan knäppte, och han kom lifligt ihåg Sophias påstående att hon
sade: nyttja tiden!
Då gick han hastigt fram till Sophia och hälsade.
Hon såg upp, öfverraskad, och rodnade så lifligt, att han aldrig förr sett sådant.
Hennes vackra blåa ögon lyste upp ett ögonblick med en ovanlig glans. Hon räckte
honom sin hand, den darrade helt litet i hans.
"Hon håller af mig ändå!" tänkte Johan förtjust, och kysste hennes hand, någon-
ting, som han aldrig förut gjort.
- Men plötsligt förändrades hennes utseende till den vanliga moderligheten, hon drog
undan sin hand och sig sjelf en smula och sade: med hälften allvar, hälfitcn skämt!
"Hvad du är dammig, kära gosse! Du ser ju ut som en vandrare alldeles, gå upp
på gästrummet och hyfsa dig litet, innan du visar dig för pappa."
"Ack," tänkte Johan nedslagen, "jag är ännu för henne bara den fattige
komministersonen.” Har du fatt mitt bref, Sophia? frågade han hastigt.
Sophia log på ett för honom alldeles oförklarligt sätt, och sprang ut ur salen och
in i köket för att tänka på qvällsvarden.
Johan stod der handfallen och stirrade på den gamla klockans skinande tennansigte,
och hörde henne picka: nyttja tiden!
"Ja!" sade han för sig sjelf, "jag skall denna gång nyttja tiden, jag skall hafva svar
af henne i morgon!"
I detsamma inträdde fadern, som var ovanligt öppen och vänlig. Han bemäktigade
sig Johan helt och hållet; Johan måste göra reda för sin resa, och hvad nytt han hört.
Vid aftonmåltiden, hvilken Johan, som hade god matlust, ehuru mycket förtjust, med
glädje fann vara rundeligt tilltagen, liksom enkom för honom, infann sig Sophia, men
lugn och alltför mycket "moderlig.”
Johan kunde icke underlåta att anmärka det hon dock i sina rörelser förrådde
nå-gonting, som han icke rätt förstod, men det föreföll honom såsom särdeles intagande;
det var en mjukhet, en smidighet, som han aldrig förut märkt.
Flera dagar gingo fram; fadern uppehöll honom från morgon till qväll vid brädspe- ’
let; Johans hjerta klappade snart af oro, otålighet, kärlek, hopp och förtviflan, och han
dunkade i kapp med kyrkoherden i brädspelet, för att döfva hjertat. Sophia var synlig
blott vid måltiderna, mild, leende, uppmärksam värdinna, men betydligt moderlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
