Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - COLISÆUM - Colisæum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Signora Grimanis åldriga uppvakterska Bar betta gjorde en högtidlig nigning, att det
frasade i tyllen, svängde sig om och försvann.
Johan föreställde sig att signora Grimani var en gammal enka, ett motstycke till
Barbetta, men klädde sig ändock i frack, tog sin börs och gick långsamt uppför de
breda marmortrapporna, till den stora dörren och drog på strängen.
Barbetta öppnade, neg högtidligt, och förde honom genom några stora rum, med
gamla dyrbara taflor, mörknade ’sidentapeter och bibehållna förgyIlningar, till en dörr,
som betäcktes blott af tunga sidendraperier.
Barbetta lyfte på draperiet, och vinkade åt honom att gå in. Han steg in uti ett
litet kabinett, möbleradt på nyaste parisermodet den tiden, i renaissancestil, rödt och
f
guld. En diupt sorgklädd dame hvilade i en högkarmad stol, men steg upp när han
inträdde, och gick emot honom såsom mot en gammal bekant.
Det var den sköna i vagnen, vid altaret, räddarinnan; hon räckte Johan sin hand
helt obesvärad, med en leende, förtrollande blick. Han kunde icke annat än buga sig
djupt och kyssa den. Hon satte sig åter på sin stol, sköt en annan, som gick på rullar,
helt nära till sin, och bjöd honom taga plats. Johan, något förlägen, satte sig, och blef
det ännu mer, då han sjönk ned i den stora, röda sammetsdynan med ejderdun.
Hon betraktade honom med sina stora, svarta ögon en liten stund, och han tyckte
att hon såg honom ända in i hjertat. Dessa ögon hade en serdeles magnetisk kraft.
Plötsligt smålog hon något spefullt och sade:
"Ni är ju blott en gosse, Signor!”
Johan hade ett mycket ungdomligt ansigte, och säkert syntes det ännu yngre för
Italienskan, van vid mera utbildade anletsdrag. Ingenting kunde mera förarga Johan, än
att kallas för gosse, han som nu var philosophie-kandidat och tänkte bli docent i
Romerska litteraturen; han blef derföre högröd, men just derigenom ännu vackrare än
förut.
"Jag är snart tjugotre år!” sade han.
"Åh, jag trodde er vara blott sextori. Ni år säkert ändå en lärd, emedan ni
sysselsätter er med läsning, och med forskning i ruinerna?”
Hon tycktes vara noga underrättad om Johan.
"Jag söker att blifva en lärd!" svarade Johan blygsamt.
”Jag har nyligen blifvit enka, jag kan icke synas i verlden, jag kan icke taga mot
någon ännu på en tid; jag har mycket ledsamt, signor, ty jag är mycket okunnig, är ej
road af att läsa, men mycket nyfiken, och skulle gerna vilja lära mig något. Kan ni
offra någon tid åt mig, läsa för mig, till exempel om fomsakema här i Rom. Så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
