Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - COLISÆUM - Colisæum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mausoleum, som hfinger i molnfri luft, må ej Cares
Höja till stjemorna mer med omåttligt beröm.
Allt som fir bygdt får vika för Caesars amphitheater,
Ryktet talar om den ensam framfbre allt.”
”Aldrig kan jag tro detta” sade den gamla Barbetta. ”Omöjligt har den stora
byggnaden varit en gudlös thcater. Det finnes ju altaren der på flera ställen, der vi knäböja.
Jag har hört att det varit en stor kyrka.”
Som Johan nu slutat efter papperet, hörde han anmärkningen och svarade: ”Många
af de första christna, som kastades för vilddjuren, för det de icke velat dyrka afgudar,
hafva der utgjutit sitt blod, och sålunda der vunnit ojemförligt större segrar, än alla
gladiatorer förut; derföre hafva påfvame der rest altar, till minne dfcraf.”
I detta ögonblick ihogkom Johan gårdagens äfventyr, och nödropet i’ Colisseum.
”Den stackars Engelsmannen!” sade han, ”var den siste som utgöt sitt blod på denna
fördömda plats, i natt!”
"Engelsmannen T inföll Barbetta, ”nej; i morse hittades ett lik derinne, det är sannt,
jag såg dem föra det bort; men det var en riktig Romare, som blifvit genomstungen af
en dolk.”
"Engelsmannen lär således dödat sin angripare, och undkommit!" sade signoran likgilltigt.
"Det var bra skada på den vackra Romaren," sade Barbetta, "han var god katolik,
fastän han för sitt uppehälle behöfde beskatta resande; det hade varit bättre om kättaren
strukit.”
Johan bleknade, och Barbetta sade: "ni är kanske också en kättare, signor?"
"Jag? nej, långt derifrån," sade Johan stolt, "det är just jag som är rättrogen."
"Kan du icke se det på hans ögon, Barbetta?" sade signora Grimani. "Han ser ju
ut som sjelfva aposteln Johannes!"
Johan var icke räddh men han insåg att det var onödigt att inlåta sig i strid med en
så ’förstockad varelse, som Barbetta. Han var för mycket klassiskt bildad, att icke säga
hedniskt, för att vilja uppträda som troshjelte utan hopp om framgång.
Signora Grjmani belönade honom så rikligen med sina vackra ögon och småleenden,
att han var fullt öfvertygad om att han föreläst alldeles förträffligt, och att hon beundrade
hans snille och lärdom. Hon afskedade honom vänligt och bjöd honom att komma
tillbaka på aftonen. Då sjöng hon för honom vid ett piano, och sedan delade han med
henne en enkel, men fin Italiensk måltid. Han lemnade henne förtjust och lycklig.
Flera veckor förgingo som sekunder; han vistades dagligen hos henne och läste, dels sina
egna uppsatser, dels Italienska författare på förmiddagame, och hon sjöng för honom om
qvällame. Han inbillade sig att hon med största deltagande hörde på honom. Hon satt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
