Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - COLISÆUM - Colisæum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyssnade i hemlighet på scenen, der Giuseppe visade sig som en älskare, och Sabina för
första gången spelade oskyldig och likgilltig för honom. Gubben störtade fram, ursinnig,
förbjöd Giuseppe att mera visa sig, förstörde derefter i vredesmode testamentet, och upp>
rättade ett nytt, uteslutande till förmån för Sabina. Gubben harmades så djupt öfver sin
brorsons felsteg, att han fick slag och dog hastigt. Giuseppe hade förut rest till Neapel,
der han sörjde djupt öfver sitt fel och öfver Sabinas bedrägeri. Att icke fasta sig vid
, en sådan qvinna, ej ens med en flyktig böjelse, oaktadt hennes skönhet, ansåg grefven
för sin pligt. Derföre ville han genast skilja sig från henne, och äfven rädda sin vän
Johan från att falla i en sådan qvinnas garn. Han ansåg derföre nödvändigt att låta
henne förstå att han kände hennes handlingsätt, och att gifva henne en lexa.
"Då naturligtvis er resa var bestämd innan ni kom till mig, herr grefve," sade
Sabina, med en låtsad barnslig tyckmyckenhet, "så skulle ni aldrig talt om för mig det
der sökandet, och aldrig kommit hit, för att sedan göra mig ledsen öfver er hastiga bortresa."
i
Det är omöjligt att veta hvad Sabina ville och kände, då hon nu så hastigt visade
deltagande för grefven, antingen hon ville behaga äfven honom, eller ställa sig väl hos
honom såsom Johans vän, och kanske rådgifvare.
"Signora!" sade grefven allvarligt; "jag skulle gerna ha skonat er för det lilla
obehaget, om jag icke fått ett bestämdt uppdrag till er."
"Ett uppdrag, från hvem?”
"Det egna häri är att jag icke visste att den så ifrigt eftersökta, och beundrade
signoran i vagnen var densamma, som signora Sabina Grimani, till hvilken jag fick
uppdraget.”
"Nå men säg då från hvem?"
”Från Giuseppe Grimani!" hviskade grefven, och lutade sig närmare till henne, för
att icke höras af Johan.
Sabina rodnade starkt mot sin vilja. Johan såg det och ryste, ty han trodde att
grefven gjorde henne en kärleksförklaring, som besvarades.
"Hur mår han?” frågade Sabina hastigt och tyst.
"Fullkomligt väl; han är aldeles botad från sin olyckliga sjukdom."
"Det fagnar mig!” svarade Sabina, nu med en verldsdams likgilltighet. Hon anade
nu att grefven hade någon kännedom, om hennes handlingssätt, och att det icke lönade
mödan att försöka verka på honom med låtsad oskuld.
"Han har gjort sig besynnerliga inbillningar,, den stackars Giuseppe!" sade hon. "Hvad
har han nu för uppdrag till mig? Begär han kanske min förlåtelse?" tilläde hon djerft.
"Nej, signora, derom nämnde han ingenting. Jag visste icke att han förolämpat er,
signora. Jag umgicks med honom förtroligt, det var jag, som talade med honom sist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
