Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - COLISÆUM - Colisæum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bamsdomsminnen, ingen utsigt till en fridfull ålderdom. Purpurskimret, hvari han lefvat
hittills skingrade sig, och visade honom i fjerran en ljusblå ren himmel, och deruti
Sophias milda bild. Hon älskade honom djupare, hon hade älskat barnet, gossen,
ynglingen; hon älskade nog också mannen, fastän stilla, som polstjeman; Sabinas kärlek var
en låga som förtärde, som skulle slockna och lemna blott aska efter sig; Sophias
kärlek var såsom polstjcrnans, oföränderlig; hon skulle också älska honom som gubbe — ja
i evigheten!
”Jag måste hem igen!” sade han, och sprang upp i mörkret. Men plötsligt föll han
ned på en stol nästan vanmäktig; huru skulle han kunna resa? Han hade inga penningar
mera; han hade ej tänkt derpå när grefven for; han stod icke egentligen i skuld hos
signoran, emedan hon vägrat att mottaga någon betalning, ehuru hon besöijt alla hans
behof frikostigt; men om han skulle öfvergifva henne, måste hon betalas. Hvar skulle
penningar tagas dertill? Hvar skulle han få penningar till den långa resan? Han kände sig
fången af osynliga bojor, och försjönk i nytt grubbel.
Han försökte några ögonblick att förlika sig med sin ställning, men Sabina framstod
nu i nytt och ofördelaktigt ljus. Grefven hade verkligen.icke varit hans medtäflare. Så
snart grefven fått höra Sabinas namn, hade han upphört att beundra hennes skönhet,
oaktadt denna beundran borde varit liflig, just genom det långa sökandet efter henne. Blotta
aktningen för sitt namn hade kommit grefven att qväfva all böjelse för en falsk qvinna.
Han var således ädlare än Johan, som hade en heligare pligt, sitt löfte till Sophia och
sin tacksamhet, sin första, rena, oskyldiga kärlek. Dertill kommo minnen af Sabinas
yttranden och sätt; han tyckte sig nu finna någonting lågt och orent deri; vidare
gen-ljödo i hans öron infallen på hennes bekostnad under trängseln på Corso. Han böljade
att rysa för henne, ehuru ännu tanken på henne var förenad med en sällsam tjusning.
Han kände att om han åter kom i hennes närhet, om han åter omfattades af hennes
armar, så skulle hans bättre jag vackla och berusas. Han föll på knä, och gjorde hvad
han förgätit under hela den tid han varit berusad af Sabina, han bad Gud hjertinnerligt
att blifva fri från frestelsen och synden.
Stärkt deraf sprang han upp tände ljus, lade i ordning sina böcker och saker, och
framtog sin kappsäck, ur ett väggskåp, der den hittills varit inläst utan att begagnas.
Då han öppnade den, träffade han på ett litet paket, väl försegladt och med utanskrift
till honom. Han ref häftigt af förseglingen, inom många omslag fanns slutligen ett bref
från grefven så lydande: ”Säker på att du slutligen skall väckas, innesluter jag här
medel för dig att göra dig oberoende af Circe. Välkommen hem snart!”
En anvisning på en tillräcklig summa pengar att. lyfta af honom sjelf personligen
hos Torlonia låg inuti brefvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
