Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - EN NEAPOLITANSK FISKARE - En neapolitansk fiskare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Riktigt rå!" mumlade lorden. Den sköna enkan sade bestämdt:
”Den som fått så mycket af naturen, kan snart lära sig allt af konsten. Jag vill
göra gossen till en stor konstnär! ”Han skall bli en ny Rubini!”
Lorden och missen vexlade häpna blickar, men vane vid att aldrig motsåga ladyns
infall, tego de. Hon närmade sig till ynglingen och tilltalade honom på Italienska. Han
märkte icke, eller brydde sig icke om att svara.
”Väck honom!” sade ladyn åt lorden, emedan hon sjelf icke tordes närma sig till
honom mera än på sex stegs afstånd.
Lorden tvekade och såg på henne med en bedjande blick att få slippa.
”Jag vill!” sade ladyn kallt.
Lorden lade då lydigt sin behandskade hand på ynglingens bara skullra. Denne
spratt upp, som ur en dröm och såg på fremlingama med en vild, trotsig blick.
Ladyn tog upp ett guldmynt, gaf det med en nick åt lorden, som räckte det med
fingerspetsame åt ynglingen, men drog hastigt tillbaka sin hand, liksom för ett glödande
kol, då denne med begärlighet grep det.
Först kastade han det högt i luften, slog ett "klack” med tungan, mottog det åter
med en konstmakares fintlighet och lät det försvinna i sin ficka.
"Hvad skall jag göra?” frågade han.
"Det är för din sång!" sade lorden.
’Tack, Eccelenza, då skall Giovannina fl guldet, ty om jag sjunger bra, så är det
för det att hon älskar mig!"
”Hvem är Giovannina?” frågade Ladyn med en ifver, som missen aldrig förut märkt
hos henne.
”Min fåstmö, tvätterskan!” svarade ynglingen leende.
Ladyn tycktes lugnad af detta svar och frågade: ”Hvaraf lefver du T
”Af solstrålar, kärlek och maccaroni !M
”Vill du bli en rik sign or?”
”Nej, de rika ha så tråkigt!”
”Icke när de äro unga som du. Vill du låta undervisa dig i musik, så kan du blifva
en stor maestro och få tusen sådana guldmynt för dagen, som du nu fick af mig.”
”År det möjligt? Men hvad skulle jag göra med så många?”
”Gifva dem åt Giovannina.”
"Det år bra sagdt; jag skulle kläda henne i guld och siden, hon förtjenar det. Men
hvem skall betala min undervisning?”
”Jag. Kom i afton till denna herre!”
Hon visade på lorden och sade ynglingen hvar denne bodde i staden. Ynglingen,
som blef förtjust att kunna öfverhopa sin Giovannina med skänker» löfvade komma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
