Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SLOTTET CORNETO I KYRKOSTATEN - Slottet Corneto i Kyrkostaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Således du!
Ja jag. — Fly nu grefve, återtog hon och föll ned till mina fotter, fly, rädda er ur
lifsfaran och låt mig sedan ensam dö eller förtvina.
Nej! nej! bed mig icke, sade jag halft förtviflad och reste henne opp, har jag
svikit en, så skall jag ej svika en till.
Jag hörde i går afton en öfVerläggning mellan gamle grefven och patern, sade flickan.
Skall en kättare, yttrade grefven rosslande, hindra mig att försona mig med Gud? — nej, den
tredje October skall hon invigas; jemt ett halft sekel efter brottet kommer försoningen.
Det var ett svårt brott; — hon var en kyrkans vigda brud, och ni i ert öfvermod
trängde in i hennes helgade cell.
Det var icke nog pater, — rif opp såret från midten och icke från kanterna, fortfar!
Ni kom in, ville bortföra henne mot hennes vilja — ni band en duk för hennes mun,
ni lyckades att få henne öfver muren — och —
Och —stadna ej i operationen, pater — låt knifven gå, så tar det slut.
Och ni lyckades att ha bortröfvat — ett lik — ni hade qväft kyrkans brud för att
hindra henne ropa på hjelp.
Ja pater — kan det försonas?
Kyrkan kan förlåta allt, om ni ofirar allt. — Coelestina är det sista ni eger, utom
detta slott, som ni ej kan skänka.
Men om han flyr med henne — ni hörde ju sjelf.
Ja — jag hörde hela planen — åh, det svaga nätet rispas sönder af en dolk som
om det vore spindelväf.
Ja* en dolk är enda villkoret för min försoning med himmelen — han måste dö.
Ja — grefve — han måste dö — den heliga kyrkan till säkerhet och er till försoning.
Så talade de — och tro mig, man släpper er icke; man fruktar er; man fruktar att
låta er resa; ty er konung kunde blanda sig i spelet och kyrkan har mer än en gång
fått gifva med sig för de kätterska konungarnes fordringar. Således fly och fly snart; —
Gud beskydde er. Med dessa ord försvann hon, — hviskande: jag väntar er en timme
i pelargången der aloen står vid ena pelaren — jag har nyckeln till yttre porten — kom!
Tapetdörren slöts. — Nej, jag flyr icke. Det må gå som det vill; jag skall taga min
fina stålbrynja under kläderna, så springa deras dolkar. Jag skall köpa mig mat i byn,
så får jag icke deras gift.
Detta bref afgår i morgon. — Helsa min syster, men omtala ej mitt läge, som hon i
inbillningen skulle måla farligare än det verkligen är. — Romame äro poltroner, kunna de
ej smyga så — — — — — — — — — — (slutet borta.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
