- Project Runeberg -  Svenska kyrkoreformationens historia / Första afdelningen /
123

(1850-1851) [MARC] Author: Lars Anton Anjou
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

423
hans tänkesätt icke ännu var mognadt, att han icke var
fullt stadgad i sanningens kunskap, visar sig deraf att han
icke långt efter sin flyttning till Stockholm, föll för samma
förförelse, genom hvilken ett par år tidigare månge af hans
fordna lärare i Wittenberg blifvit dårade.
Det är en vanlig företeelse inom menskligheten, att
hvarje försök till förbättring, hvarest denna måste ske genom
lossande af de band, som hittills omslutit lifvet inom det
kyrkliga eller borgerliga samhället, medförer i första handen
sjelfvåld i stället för frihet. Sjelfrådighetens böjelse i
menniskans natur ingifver försöket att umbära alla yttre band,
till dess ordningens och samhällighetens oundvikliga,
hämmande och hämnande lag åter kufvar de stolta andarna.
Ett sådant försök var vid Lutherska protestantismens
första begynnelse vederdöparnes uppträdande. Inom kyrkan
slet man bandet af menniskors bud och stadgar. Guds ord
allena skulle blifva ljuset och vägledaren. Att man hade
detta ord i den heliga skrift, detta visste man; men den
muntliga öfverlemningens ovissa tråd kunde man icke längre
följa. Den heliga skrift allena blef sålunda de befriades lösen.
Men hvarföre talade Guds Ande genom denna skrifts
författare, och icke nu mera omedelbart? Är icke i tron på
skriften ett band, som hämmar den guddomliga Andans fria
verkan på och uti menniskohjertat? Är det icke denna
Andes omedelbara verk, att vi se det gamlas, det bestående
samhällets skröplighet och brist? Och är ej i denna insigt
mensklighetens mognad och myndighet att nu gå sin bana
fram utan vidare ledband? För dessa frestarens frågor föllo
vederdöparne såsom månge före och efter dem. Hos dem,
menade de, uppenbarade sig Guds Ande: denne allena skulle
styra menniskan: utvertes ordning vore menniskofjettrar:
sjelfva döpelsen i barndomen en ofri och derföre ogiltig
förpligtelse och en fåfäng gåfva.
Vid deras uppträdande i Wittenberg 1522 blef
Karlstadt deras nitiske anhängare, Melanchthon var tveksam och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:35:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkrefhi/1/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free