Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
Genom mångas upprepade klagan hade kommit till hans öron,
att i Sverige någre prester och klerker och äfven
klosterfolk, hvilkas lif och tro borde vara andras föresyn, hade så
förgätit sin pligt och sitt stånd, att de antagit Luthers
gudlösa och fördömda lära. Påfven hade förnummit, att de
offentligen ingingo olofliga äktenskap, att den heliga messans
bruk antingen alldeles förändrades eller helt och hållet
försummades och uraktläts, den heliga nattvarden utan all
vördnad anammades under begge gestalterna, kristne af begge
könen gingo till den heliga kommunionen utan ånger, utan
bikt, utan botfärdighet, att döpelsens sakrament förrättades
utan helig smörjelse, helig olja och vigdt vatten, hvar som
helst äfven utom kyrkorna, på verldsliga och oanständiga
ställen, att den sista smörjelsen skedde emot kyrkans
föreskrift och de heliga fädernas och kyrkomötens beslut, och
äfven vägrades dem som den åstundade. Det voro mest
sådane, åt hvilka de trognes själar äro anförtrodda, som
förförde dessa, och uppmanade dem att följa satans fana och
herradöme. Biskoparne borde, äfven om så påfordrades med
verldsliga armens tillhjelp, utstöta dessa ovärdiga altarets
tjenare utur helgedomen, och för detta ändamål vända sig till
konungen och rikets herrar. Sluteligen vänder sig påfven i
sitt bref till konungen, förstar, riddare och alla adeliga,
uppmanande dem att använda sitt anseende, sin magt, sitt
inflytande till Guds heliga namns ära, på det genom deras
och biskoparnas bemödanden Kristi tro måtte renas från dessa
afskyvärda villfarelser.
Historiska underrättelser saknas till bekräftelse af hvarje
påfvens klagopunkt, ehuru väl är möjligt att sådana
yttringar af ovist nit kunnat såsom enstaka fall förekomma. Men
om Lutherska kätteriets utrotande. Följande dag, då han skref till sitt
ombud i Rom, omtalar han dess innehåll såsom bekant, och lofvar sitt
bemödande för dess verkställighet. Det är tydligen samma bref som det
af Theiner omnämnda (Skand. Handl. 16, 55. 57). Märkligt är att
biskop Ingemar af Vexio icke heller af påfven påräknas som Svenska
kyrkans stöd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
