Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
en ny öfversättning. Den af psaltaren åter öfverensstämmer
med den af år 1536. Sorgfälligt arbete hade blifvit på
bibelöfversättningen användt. Utom de hjelpkällor hvilka
kunde i Upsala vara tillgängliga, hade erkebiskopen äfven haft
af G. Norman böcker till lån, till dess han sjelf hunnit
anskaffa desamma”). Språket är det renaste och skönaste,
som i någon Svensk skrift från denna tid förekommer, om
ock här och der ställen finnas, som erinra nog mycket om
Luthers troget begagnade Tyska öfversättning.
Med denna bibelöfversättning framträder Laurentius
Petri till en märkbarare, och ständigt vexande inflytelse på
Svenska kyrkans angelägenheter. Detta och ännu mera dess
egen vigt såsom kyrkans grundval fordrar att vi fästa
uppmärksamhet vid tvenne omständigheter, som äro i högsta
måtto betecknande för denna kyrkas beskaffenhet. Den ena
är, att förspråket till denna öfversättning uttryckligen
angifver, att man ”icke så mycket efterföljt den latinska bibeln,
som den tyska D. Mart. Luth., så väl i förspråk, gloser,
notuler, konkordantier och ordning, som i sjelfva texten;
derföre att samma tyska biblia icke allenast mycket ljusare och
förståndigare är än den latinska, utan att hon också drager
närmare intill den ebreiska texten”. Det är första gången
som Luther åberopas i en skrift som, om den ock ej
utgick i kyrkans namn, dock kan anses hafva innehållit en i
kyrkans namn gifven förklaring: den var begynnelsen till en
evang. Luthersk kyrka inom Sverige. Men man förklarar
*) Erkebiskopens bref till G. Norman d. 12 nov. 1540. L. c. G.
Norman, hade tillskrifvit erkebiskopen på latin eller tyska.
Erkebiskopen, som då var sysselsatt att kläda det eviga lifsens ord i värdig Svensk
drägt, svarar honom på Svenska, och yttrar till slut: ”det jag svarar
eder till igen på Svenska, gör” (sker deraf), ”att jag förmärkt hafver,
hurulunda J hafven lust till att lära vårt mål, såsom J icke kunnen det
väl umbära”. Det var en värdig erinran till den man, hvilken då såsom
konungens superintendent hade högsta ledningen af Svenska
kyrkoärendena. Men denna erinran aktades icke af Norman. Ännu år 1552, året
före sin död, begagnade han vid ett föredrag inför Sveriges riksråd och
biskopar Tyska språket. (Celsius, Monum. pol. eccl. p. 103).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
