Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
en ”lekmännens bibel”, och sjelf vidare utvecklade och
bestämde de trosläror, om hvilka strid nu var, så omnämnas
deremot i Sverige allsicke dessa skrifter. Och det förklaras
att man ville vara nöjd med ”lärdomens enfaldighet, som så
klarligen förehåller oss hvad vi tro och förhoppas, så ock
huru vi vårt lefverne ställa och regera skole”. I stridiga
punkter ville man hålla sig till den äldsta kyrkans bekännelse,
sådan denna bevittnades af kyrkofädernas skrifter. Dessa borde
derföre flitigt läsas och noga begrundas: de författare
uppräknas, hvilke ansågos vara de bäste ifrån apostlarnas tid intill
Gregorius Magnus (död 604), nemligen Ignatius, Justinus Martyr,
Irenæus m. fl. grekiska och latinska kyrkornas förnämsta
ſäder. Men då äfven ibland kyrkofäderna olika åsigter
stundom förekomma, så anmärktes, att i deras skrifter vore
tveggehanda ämnen, dels trosläror, i hvilka de alle voro ense, och
”om hvilka aldrig någon tid hafver varit, är eller blifver
ibland de gudfruktiga någon oenighet eller åtskillig tro”, dels
sådana frågor, i hvilka man kunde tänka olika utan att rubba
salighetens grund.
”Såsom skriften är icke någon menniskas, utan Guds
egen kraft och lärdom, som Gud genom menniskor talat och
gifvit hafver, så står ock skriftens rätta förstånd och
utläggning icke uti hvars och ens förnuft och kraft, utan är Guds
synnerliga gåfva och den heliga Andas verk”. Denna gåfva
borde man högt akta. Denna gåfva hade ”de gamle,
sannfärdige och gudfruktige kyrkans lärare, synnerligen de som
näst efter apostlarnas tid och i kristenhetens första
begynnelse hafva lefvat”. Säger ock Tertullianus, att det första
och äldsta är det vissaste, men det nytt och senare
uppkommet är, är ovisst och falskt. Detta är skälet, hvarföre
man borde hålla sig vid deras skrifter, och näst efter det
att alltid tyda skrift med skrift, söka deras uttolkning af
skriftens mening. Uttryckligen förkastas härvid den enskildes
egna uttolkning af skriften. ”Egen utläggning kallas den som
hvar och en uti skriften och den kristliga lärdomen efter egen
―
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
