- Project Runeberg -  Svenska kyrkoreformationens historia / Tredje afdelningen /
192

(1850-1851) [MARC] Author: Lars Anton Anjou
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

192
godkännande, dels i vansinne ändade sina själsqual, om hvilka
händelser berättelserne stundom sorgfälligt uppsattes och
bevittnades af den tryckta församlingens medlemmar”). Om
folkets benägenhet för liturgien omtalas intet vittnesbörd, annat
än de af konung Johan år 1577 framlagda böneskrifterna och
hvad Possevin låtit berätta sig derom: intet missnöje, sådant
som i konung Gustafs tid yttrades vid de öfverflödiga
ceremoniernas borttagande, förråder sig nu emot de prester som
vägrade att dem återinföra; men deremot omtalas, fastän icke
af ojäfvigt vittne, huruledes månge afhöllo sig ifrån
gudstjensten i de kyrkor, hvarest denna hölls enligt liturgien, och
besökte endast sådana hvarest denna icke var antagen, och
månge vägrade att på sitt yttersta mottaga nattvarden, då de
endast kunde undfå den af en liturgistprests hand, och
föräldrar äfven nu bortkallade sina söner ifrån skolor och
studier, för att skydda dem undan den ovissa framtidens stormar **).
Under den pågående striden mellan de strängare
protestanterna och vännerna af konungens religion, mörknade
alltmera utsigterne för Romerska kyrkan. Likväl ville Johan
och hans parti icke tillåta att den misslyckade föreningen
skulle, såsom oftast plägar inträffa, vändas i desto bittrare
hat; och denna artighet emot Rom hos filoliturgerna var
misoliturgerna till icke ringa förargelse. De förre tilläto ej dessa
bittra utfall emot påfven och hans anhang, hvilka
protestanterne icke sparde. Väl måste äfven de stundom vända sig
emot papisterna; men såsom Mr Abraham anförer, de talade
om påfven såsom ett utom tingens natur varande väsende.
De sade: ”så tänkte fordom någre arge papister . . . men
om antikrist, den ulf och djefvul som härjar Jesu Kristi bjord
i Svears och Göthers rike, hviska de ej ens ett ord””**).
Men icke blott ibland ifrare måste det väcka uppmärksamhet
då erkebiskopen vid likpredikan öfver den för sina dygder
*) Baazius p. 460. Raimund. s. 112 m. fl. st. och handskr. i Ups. bibl.
**) Abrah. Angerm. Ref. err. Herb. fol. D. 1.
***) L. c. fol. X 3.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:36:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkrefhi/3/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free