Dagen derpå war drottningen tysk och forgfen, RoSalinda wågade icke fråga efter Bertha, utan hon Smög fig på aftonen i hemlighet till tulpanqwarteret, men det ställe der henneS älskade amma plägade sitta, war tomt, prtnfessrin kastade sig ned, hon Såg, att gräSet war nedtryckt der hon ftst fetat, hon uppreste några fmå filfwerblommor och tårar föllo ur henneS ögon. HenneS fordne älskling, den stora wackra fogeln, närmade fig till henne och fökte trösta henne. Säg mig, frågade hon, får jag någonsin återfe milt amma? 3a, helt Säkert, fwarade han, men nu, min älskade RoSalinda, är det omöjligt. Hon gret ånyo och gjorde fig förebråelfer, att hon warit skuld till hentteS förwandling; fogeln bad prinfessan återwättda och icke öka hanS bekymmer genom fin Sorg. De woro i blomsterskogen, då ett buller förskräckte prin-Sessan, några blommor uppkastades med rötterna och nedföllo wid henneS fotter; jorden öppnade fig och en stor, fwart björn, Som