rorde honom med taliSmannen och fjedrarne föllo af hanS kropp, fom förwandladeS till en liten, puckelroggig, missbildad menniskoge-ftalt. Ru blir du ändå twungen ett fe honom fådan, fade björnen, i het han wände sig till drottningen, Som af Sorg nedsjunkit på palatSetS trappa. BiötnenS Son hade under tiden närmat sig Rofalinda och uppmärkfamt betraktat henne; prtnfegan Såg på honom och Sann, att det helt och hållet war den älskade prin-SenS utfrende, men hon kände taliSmaneuS kraft; han war henne förhatlig. Gråt icke, min älskade, Sade ban med mild stämma, du skall icke Sörlora på detta byte, utan Snarare winna; wi bafwa ryckt tig ur en owärdig qwinnaS wåld, Som blott bedrog dig, och du skall fjelf bltfn>a min drottning. Huru? fortfor prinfen wredgad, du Swarar mig icke en gång, nå wäl, Så må då min faderS befallning fullgöras. Ru ladeS tunga guldkedjor om henneS fpäda armar,