Stphfe v. Knorring. 55 klipporna. En häftig köld skakade RoSalin-de; följ mig! fade björnen, Som hittiUS burit hemte, och fattade henneS Fedja; hon gicf på den kalla marken, drottningen följde henne; de nalkadeS klipporna, Som woro Spar-Samt betäckta af mossa, dem folenS fraft framalstrat, ty wid (ånga och warma dagar hände det (lundom, att några (hålar trängde igenom den beständiga dimman. Huru förfärlig denna trakt än föreföll Rofalinda, Så önskade hon ftg ändock dit tillbaka då hon inträdde i klipphålan; luften der# inne war Så kall och fuktig, att fjedrarne, hwaraf henneS drägt bestod, krympte ihop och wåta fmögo sig efter henneS stelnade lemmar; från wäggarue nedflöt oupphörligt en fuktighet, fom genast frÖS till iS och få-lunda beklädde hålan, fom med fpeglar; hon tänkte på kristadwäggarni i sin fordna boning och henneS ögon fällde tårar, fom re-fcan på kinderna förbyttéS till IS. Rofalfn-fca höll ännu i fm hand den roS, Som upp-