och dref flora isstycken mot de arma fån-garnoS fotter. Och om hon nu glömmer oss! ropade konungen, om hon får taliSma? nen och förbinder sig med mår fiendeS fon, Som bär wår SonS sköna gestalt, Så måste wi genom århundraden förfmäkta här och slutligen förgåS; ty har hon en gång förbun* dit fig med honom, få kan hon ide mer rädda oss, äfwen om hon Sedan skulle milja det. Rej, nej, utropade RoSalinda, om du blott kunde höra min röst, mördade fader! Amman påminde prinSessan, att icke mara få högljudd, emedan de tjenare, Som prinSen qwar-lemnat, troligen skulle lyssna och det kunde macka uppmärkfambet, om de stannade der i rummet allt för länge. De lemnade skot' tet och (lodo på klippanS fpetS. Så långt deraS ögon nådde, Såg hon intet annat, än ten fufttga Sand, hwarpå klippan (lod. På Så långt afflånd att ögat icke tydligt kunde urskilja det, tycfteS något röra fig i luften, (tffom trädtoppar för winden. Rummet,