bmari fpegeln hänger, skall bli min faworit# platS, fade RoSalinda; to hur är det möjligt, att lefwa utan anblicken af gröna träd och klar himmel? Här finneS, f<1 långt jag kan fe, intet träd, ingen blomma. Hon Spejade omkring sig och upptäckte wid klip-panS fot en liten röd blomma, fom märte emellan tre wackra blad; hon klättrade ned, för att hemta henne; då fick hon fe, att hon stod helt nära sjön, för hwilken prinfen war-nat henne, och wiQe skynda bort; men, tänkte hon, huru fort är icke en blomma afploc-kad, hon lutade sig ned för att göra det. Sattnet brufade något och gubben, fom Rofalinda fett i drömmen, uppsteg ur mattnet. Prtnfegan wiHe fly. Härför fruktar du mig, mitt barn? Srågade han med godhet. Hon wände på hufwudet och hanS gestalt war få wördnadSbjudande och ändå få mild, att all henneS fruktan förfwann. 3>ag wet wäl, att man warnat dig för mig, fagt att du icke skulle nalkaS fjön; björnarneS konung