wet nog, att han har skäl att frukta mig. Ofwerwtnn ditt misstroende och kom i mina armar, få kan du troligen Snart få taliS-manen i ditt måld. Rofalinda stod twekan-de. Gubben fortfor: björnkonungen åter-mänder i morgon, fom Segrare till fitt lanb och prinfen till flottet; då kan jag icke mer bjelpa dig, ty ödet har dömt mig, att ickt kunna göra något här i landet, då dess be-herrskare wistaS här; besluta dig derför fnart, eljest blir det för Sent. Tanken att måhända Snart kunna befria alla fina wänner waknade hoS Rofalinda, hon skyndade till den gamle, fom hastigt sköt henne i fina armar och steg i sjön. SSattnetS bruS dofma-de Drinfessan och då hon återfått fanSningen, befann hoS sig i ett af palatfetS rum, hmarS rnäggar lifafom taket, woro genomskinliga. PrinSessan kunde i det klara wattnet fe alla fiskar, fom muntert lekte deromkring, watt* net gick öfwer palatfetS tak, utan att fukta det. H°n Såg den gamle i ett af rummen,