Soptyte v. Änorring. 77 de prinfen, att det war farligt att begtfwa sig ut på Sjön; han steg i bredwid gubben. Då fnäckan Sänkte fig till sjöbottnen, tänkte han wisserligen deipå, men han trodde att ringenS kraft jTuQe skydda honom mot hwar* je fara. Då de flodo wid glaSpalatfetS port, Såg prinSen Rofalinda sitta i ett aS de inre rummen, och skyndade in för att omfamna henne. Änapt hade han inträdt i första falen, då windenS brufande och wågornaS dån förfärade honom; palatfet fwigtade, han kände sig gripen af tufende kalla händer, Som skogo honom till golfwet. Den gamle närmade sig och drog leende ringen af hanS fin# ger. Har du glömt, fade han hånande, att allt måste wika för min makt på mitt område? Han wred om ringen, och han stod jemte Rofalinda i den omätligt långa björkallén i fogeldrottningenS trädgård; banräcf-te prinfessait ringen och fade, att hon nu wore i stånd, att befria fina wänner. O,