nom några ögonblick derefter framför palats fetS gyllene portar, Äonungen förundrade sig öfwer denna prakt, han twekade om han drömde, eller om allt hwad han fåg werkli-gen fannS, då portarne uppskogoS, ljuf fång och flöjtfpel klingade emot honom, och fog-larneS konung och drottning bådo honom wara wälkommen. görlåter du mig, att jag frånröfwade dig din dotter? tilltalade drottningen honom med den skönaste fång. Prinfen och Rofalinda framträdde hand i hand; båda knäfölio för honom. Han formånadeS af deraS skönhet och sköt dem glad i fina armar. $og(arneS konung fade dem nu, att prin-feu och RoSalinda jemte konungen skulle åter-mända till sitt land, och leSwa der få länge, till dess en Son kunde öfwertaga regeringen; då, fade han, skola era underfåtare tro, att ni dött, forgklockor Ijada öfwer hela ert rike, men ni återwända i wå-ra armar och hoS oss lefwa i en ewig wår.