Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Teologien på nya vägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i3i
på Luther — han har alltid varit studerad och läst i Sverige —
men Ritschl lärde människor att läsa Luther med nya ögon.
Bägge voro vidare kyrkans hängivna tjänare. Aldrig glömde
Pehr Eklund, att den teologiska vetenskapen bottnade i
kyrkans liv och hade till uppgift att rena och stärka detta.
Kontakten med den levande församlingen var den livsluft
Pehr Eklund behövde för sitt teologiska tänkande. Därför
predikade han så gärna, därför älskade han umgänget med
konfirmander och skolbarn, därför slog han sig i samtal med
vem han mötte på gatan — han gick helst mitt på gatan —
och dryftade teologiska frågor med hög och låg, med
univer-sitetsprofessorn och med gårdskarlen, som sopade gatan.
Rikedom och bredd fanns det hos Pehr Eklund, förmågan
att suga näring från olika håll. Det fanns hos honom också
skapande begåvning i långt högre grad än hos Fehr. Men
hans geni fick växa ganska oansat, utan den samvetsgranna
vetenskapliga skolningens hårda tukt. Det medförde en
suverän frihet gentemot alla tyska, vetenskapliga
auktoriteter. Han blev förunderligt fri från alla partiband. Han blev,
för att tala med nittiotalets terminologi, aldrig ritschlian.
Men friheten från alla vetenskapliga skolor förde med sig,
att han kom att nästan ringakta den vetenskapliga metoden
över huvud, en ringaktning, som hämnade sig på hans egen
teologiska produktion, som aldrig blev vad den, mänskligt
att döma, hade kunnat bliva.
Emellertid berodde Pehr Eklunds fria ställning till dåtidens
moderna teologiska auktoriteter också på andra
omständigheter. Han slapp att såsom Fehr behöva taga ställning mot
den fromhetstyp som Ritschl hade kallat den pietistiska och
som han hade funnit bemängd med medeltida Jesus-mystik.
Pehr Eklund hade i stället mött den äldre, allvarliga
pietis-men i den särskilda utformning denna hade fått hos Henric
Schartau. Denne åberopade han också gärna. Ibland kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
