Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Teologien på nya vägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
detta te sig såsom en läpparnas tjänst, men i själva verket
bottnade hans fromhetsliv i skånsk kyrkofromhet, i vilken
Schartau också betecknar ett inslag, och ett viktigt sådant.
Det är karakteristiskt för Pehr Eklunds forsknings- och
lärometod, att han utbildade vissa schemata såsom
grad-och värdemätare för att bestämma vad som var evangeliskt
eller icke. Genom att ideligen tillämpa särskilt schemat
lagisk-skolmässig-svärmisk-evangelisk skärpte han blicken
både hos sig själv och hos sina lärjungar för det säreget
evangeliska i de religiösa företeelserna. Den teologiska
traditionen blev på detta sätt kritiskt värderad, ekvationen blev
hyfsad, såsom Pehr Eklund älskade att uttrycka sig.
Utgående från Luthers betonande av tron allena hävdade Pehr
Eklund, att tron icke var enhet med Gud efter naturmystikens
art, icke ett försanthållande av lärosatser, icke underkastelse
under en juridisk lag, såsom när man böjde sig för en yttre
organisation, utan förtröstan till den himmelske Fadern.
Mot Gud såsom Fadern svarade barnaskapsförhållandet.
Kristendomen var Fader-vårs-dyrkan, var
barnaskaps-kri-stendom, och den bestod i barnaförtröstan och brödratjänst.
Med den vanliga slagrutan prövade Pehr Eklund uttryck,
som kunde tävla med uttrycket barnaskap. Han fann därvid,
att termen rättfärdiggörelse kunde leda in på den juridiska
linjen, syndaförlåtelse vore visserligen också ett fullgott
uttryck, men dennas positiva innebörd var barnaskap.
Granskar man de termer Pehr Eklund använde, finner man
lätt, att de lågo på samma linje som den ritschlska teologien.
I bägge fallen ville man få fram det personliga i
kristendomen såsom det avgörande och högsta, kläda den religiösa
erfarenheten i personliga kategorier. Dock blev för Pehr
Eklund personligheten aldrig medelpunkten i samma grad
som för den ritschlska teologien. Han var nämligen
primärt religiöst inriktad. I Pehr Eklunds kritik av uttrycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
