Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ungdomen och den nya tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*57
frågan om guds existens avgjord. Man kunde ju invända,
sade han, att därmed icke var bevisat att en så beskaffad gud
icke funnes till. Men invändningen vore ganska
betydelselös. Det vore nämligen en lätt sak att skapa fantasifoster,
om vilka det vore omöjligt att bevisa, att de icke existerade,
eller kunde existera. Men onus probandi, bevisskyldigheten,
låge här hos dem vilka påstodo guds existens, icke hos dem
vilka förnekade den.
En konsekvens av den »naturvetenskapliga» åskådningen
var också upplösningen av tron på själens odödlighet, ett
ämne som Lidforss gång på gång återkom till. Lidforss
markerade visserligen skarpt, att han ingalunda stode på
den populära materialistiska ståndpunkten, enligt vilken
hjärnan alstrade tankar på samma sätt som kroppens övriga
organ alstrade motsvarande produkter. Lidforss anslöt sig
till den s. k. parallellteorien, varvid han såsom auktoritet
anförde Höffding. I fråga om själ och kropp hade man att
antaga en parallellism mellan det andliga och det fysiska.
Varje materiell process vore förbunden med en själslig akt
eller åtminstone något som var analogt till vad man kallade
själsligt. Men då denna parallellteori antog en fullständig
motsvarighet mellan det mekaniska orsakssammanhanget
inom den kroppsliga världen och kausalkedjan i
själsföre-teelsernas förlopp, så blev konsekvensen av denna teori,
praktiskt sett, i fråga om odödlighetsspörsmålet, densamma
som av den populära materialismen.
Om gudstron och odödlighetstanken, med den
begrund-ning Lidforss ansåg att de principiellt hade och som de
mångenstädes också i verkligheten hade, försvunno, var det
enligt Lidforss icke mycket bevänt med kristendomen. Den
var dödsdömd, och Lidforss gjorde sitt bästa att exekvera
denna dödsdom, därvid i stor utsträckning hämtande
argument från Eduard v. Hartmann. Lidforss medgav att med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
