Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Den teologiska utvecklingen efter sekelskiftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
Det syntes motionären, som om det vore kyrkans plikt att
komma dessa unga till mötes, stödjande och hjälpande dem.
När Gottfrid Billing så skrev, hade han i tankarna en grupp
uppsalateologer, vilka enskilt hade vänt sig till honom för att
få till stånd en av dem önskad förändring i prästlöftet. Deras
talan hade förts av sedermera kyrkoherden i Haga församling
i Göteborg, Filip Lundahl, och förbindelsen hade förmedlats
genom Gottfrid Billings son, dåvarande docent Einar Billing.
De nämnda unga teologerna hade i begynnelsen icke räknat
på att kunna få biskop G. Billing såsom den, som i kyrkomötet
frambar deras önskemål. Så mycket större blev deras glädje,
när han åtog sig det. Man kan med tämligen stor visshet
säga, att en motion av ifrågavarande slag, väckt av vem
annan som helst inom kyrkomötet, icke skulle ha förmått
samla den erforderliga kvalificerade majoriteten. Men nu
lyckades det.
Den föreslagna ändringen väckte både glad överraskning
och häpet missnöje. Motståndet var icke ringa. Den
prästerliga avdelningen avstyrkte förändringen med stor majoritet.
Biskop G. Billing hävdade att han i fråga om
bekännelseskrifterna intog samma ståndpunkt som vid 1893 års
kyrkomöte, något som också Waldemar Rudin i debatten
underströk. Han hade alltid tolkat prästlöftet på evangeliskt
sätt, och krävde denna tolkning en klarare formulering av
prästlöftet, var han villig att offra den gamla. Den föreslagna
förändringen vore endast en konsekvens av hans 1893
intagna ståndpunkt.
Nu, 1903, hade Gottfrid Billing många på sin sida som då
kämpade mot honom. Statsrådet K. S. Husberg talade varmt
för Billings motion, men 1893 hade han med full övertygelse
stått på samma sida som Martin Johansson, vilken nu
likasom då bekämpade den Billingska positionen. Martin
Johansson sade sig anse det för en verklig olycka, om förslaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
