Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Den teologiska utvecklingen efter sekelskiftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
bleve antaget. På ett mycket intresseväckande sätt
framlade K. S. Husberg sin syn på läget. Med tanke på vad som
hade från olika håll anförts under den långa debatten menade
sig Husberg kunna konstatera, att det i själva verket rådde
enighet om riktigheten av den syn på bekännelsen som den
Billingska motionen hävdade, även om man hade
anmärkningar mot enstaka punkter i motiveringen. Det man
tvistade om var angående lämpligheten att i förevarande situation
vidtaga den föreslagna ändringen. Kunde en dylik icke
uppfattas såsom ett uttryck för svaghet och undfallenhet, så att
man öppnade en port för allehanda godtycke, för vilket
församlingen borde skyddas?
Det lider intet tvivel, att Gottfrid Billing kände sig
solidarisk med de gammalkyrkliga och att Heuchs Mod
Strömmen hade slagit an djupa strängar i hans själ. Han var en
avgjord motståndare mot allt vad han ansåg vara
rationalistisk kristendom. Men å andra sidan, låt vara att det under
förhandenvarande förhållanden var förbundet med risk att
antaga en formulering som erkändes vara principiellt riktig,
den risken att formuleringens antagande skulle kunna tolkas,
som om man ville öppna dörren för rationalismen, den
risken måste tagas, ansåg Gottfrid Billing, och han var själv
icke rädd att taga ansvaret. Kyrkomötets majoritet ställde
sig på G. Billings sida. Särskilt lekmännen slöto upp
omkring honom, med Gilljam och Husberg i spetsen.
Detta kyrkomötets ståndpunktstagande hade i den
dåvarande teologiska kampsituationen vittgående följder, även
om de icke genast läto sig förmärka. Det var en akt av
generositet, av förtroende mot ett yngre släkte, som nu kämpade
för klarhet och visshet. Det verkade samvetsuppfostrande
i rätt riktning, pekande både på bundenheten av
evangeliet och på den evangeliska friheten.
Icke vanns klarhet genast. I den pågående diskussionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
