Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Den teologiska utvecklingen efter sekelskiftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
serades personlighetsmystiken därav, att den personliga
auktoriteten vore en integrerande del av religionen och
erkänd såsom sådan. Uppenbarelsen vore förbunden med
profeternas personer, såsom Wellhausen hade påvisat i fråga
om de gammaltestamentliga profeterna. Auktoriteten vore
personlighetens auktoritet. För oändlighetsreligionen
försvann personligheten. Ekstasen blev slutmålet. Bortom
det medvetna livet låg den högsta arten av gudsumgänge.
I personlighetsmystiken blev det personliga livet i sin
karak-tärsfullhet och livsenergi fyllt och stärkt genom gudsumgänget.
Gudsförhållandet blev i eminent mening av personlig och
sedlig art. Såsom typisk representant för
personlighetsmystiken anförde Söderblom Luther.
Söderbloms distinktion mellan uppenbarelsereligion och
kulturreligion samt mellan personlighetsmystik och
oänd-lighetsmystik väckte den allra största uppmärksamhet.
Särskilt den senare distinktionen blev en synnerligen
flitigt använd arbetshypotes inom den religionshistoriska och
religionspsykologiska forskningen över huvud taget. I det
ovan nämnda doktorsprogrammet av år 1911 fullföljde
Söderblom de linjer han förut hade uppdragit. Såväl här
som annorstädes, t. ex. i det stora arbetet »Religionsproblemet
inom katolicism och protestantism» (1910), gav han vida, ofta
överraskande utblickar och fick människor att med nya ögon
se de religiösa företeelserna, icke minst inom den kristna
religionens område. Kyrkohistoriens gestalter trädde fram
i ny belysning, såsom levande, kämpande gestalter inom
religionens överraskande rika värld. Det är i detta sammanhang,
i det ovan nämnda doktorsprogrammet, som Söderblom
gav sin berömd vordna definition på helgon: »Jag ser ingen
annan riktig helgonbeskrivning än denna: helgonen äro de
som i liv, i väsen och handling klart och otvetydigt visa att
Gud lever.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
