Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Den teologiska utvecklingen efter sekelskiftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20Ö
1907 utkom ett tyvärr ofullbordat arbete av Einar Billing
med titel »De etiska tankarna i urkristendomen i deras
samband med dess religiösa tro». Orienteringen var så till vida
tidsbestämd, som det var etiken som bildade uppslaget,
tidsbestämd också därutinnan att huvudparten ägnades åt
en framställning av de etiska tankarna i gamla testamentet,
med tyngdpunkten förlagd till profeterna. Jesu förkunnelse
blev ej slutbehandlad. Det betecknande för arbetet var
emellertid, att den rent religiösa synpunkten på ett egenartat sätt
arbetades fram och blev förhärskande. Förhållandet mellan
uppenbarelse och historia blev föremål för en intensivt
inträngande undersökning, ur vilken en storslagen religiös
totalvy växte fram.
Det var mot bakgrunden av den grekiska filosofiens etik
som de gammaltestamentliga tankarna upprullades.
Problemet för den hellenska etiken var att bringa det andliga
till herravälde över det sinnliga. Man trängde allt djupare
in i människans väsen. Man nådde slutligen så långt, att
man såg det andliga hos människorna såsom infogat i ett
större andlighetens sammanhang. Det sedliga idealet fick
allt större klarhet. Men etiken var intellektualistisk och
därför också aristokratisk. Men likasom de stora skarorna
lämnades utanför, så lämnades också inom den enskilda
människan ett område, det allra innersta, ouppodlat. Antingen
det andligas herravälde över det sinnliga fattades i riktning
av harmoniens eller av asketismens ideal, så tänktes det
andliga, »förnuftet», såsom normalt. Det skulle framarbetas
och utarbetas i dess motsats mot det sinnliga, men inom
förnuftet självt fanns ingen motsats, som måste upphävas, ingen
strid, som måste utkämpas. Den fria självutvecklingens ideal
kunde därför icke undgå egoismens kyla. Den förde ej heller
till någon verklig historia i fråga om den sedliga individen:
det gällde blott den rätta ordningen, det rätta måttet. Elis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
