Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Kyrkan, skolan och kristendomsundervisningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
att reformer förestodo också med avseende på folkskolan.
Läroverksreformen öppnade bestämda perspektiv i det
fallet. Den gjorde det också i fråga om folkskolans ledning.
Beträffande den lokala ledningen må här påpekas, att under
dessa år det önskemålet gång på gång framställdes, att
pastors självskrivenhet såsom ordförande i skolrådet skulle
upphöra. Delvis förverkligades detta önskemål genom
förordningen a\ år 1909 angående folkskoleväsendet i vissa
städer. Enligt denna kunde skolväsendet i stad, där
stadsfullmäktige funnos, överflyttas från kyrkostämman till
stadsfullmäktige. I folkskolestyrelsen skulle pastor ha säte och
stämma, men styrelsen valde själv ordförande.
Folkskolereformerna började med folkskoleseminariernas
reformering. Att en dylik var av behovet påkallad
förnekades nog icke av många. Icke minst för
kristendomsunder-visningen var en dylik av nöden. Den dittillsvarande
semi-narieutbildningen var byggd på den principen, att
undervisning meddelades i det stoff som läraren senare skulle behandla
i skolan. En vidare orientering visade sig emellertid allt
nödvändigare, icke minst när det gällde kristendomsämnet.
Men de som med bekymmer fruktade att en kulturradikalism
skulle förvanska läroverkens kristendomsundervisning fingo
nu sina bekymmer ökade, när en seminariereform började
inaugureras. 1906 tillsattes den s. k. seminariekommittén,
och den fick Fridtjuv Berg till ordförande. Och Fridtjuv
Bergs namn hade på många håll ingen god klang. Politiska
motsättningar — varför icke också den stavningsreform
Fridtjuv Berg hade genomdrivit ■— spelade här in. Berg hade
under hela sin offentliga bana aldrig uppträtt mot
kristendomen, tvärtom. Efter sitt sätt att se på saken ville han just
verka för kristendom gentemot vad han kallade dogmatism.
Någon vän av katekesen var han för visso icke, men bibeln
släppte han aldrig. Och i fråga om bibeln torde han och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
