Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Kyrkan, skolan och kristendomsundervisningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
firmation och nattvardsgång skulle skiljas åt. Vid 1903 års
kyrkomöte frambars reformkravet av domprosten Personne.
Hans argumentering var den, att det skulle vara sanning i
de kyrkliga formerna och att det nattvardstvång som ansågs
ligga i den gällande ordningen skulle försvinna.
Frågan om tros- och löftesfrågorna löstes först vid 1920
års kyrkomöte, då ett alternativt formulär utan dylika frågor,
resp, en enda fråga antogs. Vad beträffar konfirmationens
samband med nattvardsgång inträdde snart nog en
omsvängning. Den förmärkes vid 1908 års kyrkomöte. Det synes ha
inträtt den uppfattningen, som otvivelaktigt hade fog för sig,
att åtgärder i riktning av det framställda reformkravet skulle
verka i motsatt riktning mot vad som åsyftades. Nattvardens
ställning såsom nådemedel — den var över huvud icke stark
i svenska kyrkan — skulle ytterligare försvagas.
Nattvardsgången skulle bliva den religiöst framskridnes pointerade
bekännelsehandling. Man kan näppeligen komma ifrån att
varken reformivrarnas krav på tros- och löftesfrågornas
borttagande eller det intensiva motstånd som restes däremot
står i rimlig proportion till själva sakens innebörd.
Reformen var för visso varken så ödesdiger eller så
betydelsefull som från olika håll påstods. Den hade bort kunna
genomföras långt tidigare än som skedde. Men de ändlösa
diskussionerna om konfirmationsritualet ha dock haft sin stora
betydelse. De voro ett uttryck för prästernas djupgående
självbesinning under dessa kritiska år. Hela frågan var
specifikt prästerlig i den tillspetsning den hade fått. En hederlig
skånsk lantman, en ärlig och trofast kyrkovän, yttrade vid
1908 års kyrkomöte följande: »Jag har kommit till
kyrkomötet utan förutfattad mening i denna fråga, och jag har väntat
till en av de sista talarna, därför att jag trodde, att min
uppfattning skulle bliva klar i frågan. Jag får beklagligtvis
tillstå, att situationen för mig icke är mycket bättre, än när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
