Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Samhälls- och kyrkoproblem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
de frikyrkligas uppfattning. I kampen för religionsfrihet
voro bland de frikyrkliga baptisterna den starkast pådrivande
faktorn, därvid tagande arv från sina amerikanska
trosför-vanter. Baptisterna hade redan från början på sätt och vis
satt 1873 års dissenterlag ur funktion, och det av principiella
skäl. Den nämnda lagen räknade med av staten erkända
kristna trossamfund av annan lära än den evangelisk-lutherska.
Baptisternas ståndpunkt var den, att staten över huvud icke
skulle befatta sig med det religiösa. Full frivillighet och full
frihet skulle här råda. Det stred således mot baptistisk
religionsuppfattning att av staten begära erkännande av
baptistsamfundet.
En viss formell likhet fanns mellan den baptistiska
åskådningen och den socialdemokratiska. Den senare förfäktade,
att religionen var en privatsak. Staten skulle således icke
befatta sig med det religiösa. Konsekvensen var en
fullständigt sekulariserad statsmakt med uteslutande av det religiösa
över huvud i statens verksamhet. Statskyrkan skulle avskaffas.
Skolorna skulle vara konfessionslösa, d. v. s. principiellt
utan undervisning i kristendom. Baptisterna ville
visserligen icke heller att staten skulle befatta sig med det
religiösa, men de fasthöllo samtidigt vid att staten ändå skulle
vara en »kristen» stat, och såsom bevis för att en dylik tingens
ordning var möjlig hänvisades genomgående till Amerikas
Förenta Stater.
Under 1890-talet kom religionsfrihetsfrågan att gång på
gång debatteras i riksdagen i den formen, att motioner
väcktes om rätt till utträde ur svenska kyrkan utan uppgivande
av det trossamfund till vilket vederbörande överginge. Detta
krav hade framställts i riksdagen redan på sjuttiotalet. Det
kom igen på åttiotalet och var under behandling också i
kyrkomötet 1883. Samme motionär, J. M. Eriksson i
Stockholm, som hade ivrat för saken på åttiotalet, frambar den vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
