Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Prästlöneregleringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
297
lade propositionen tillstyrkte med vissa ändringar det
kungliga förslaget angående boställsordningen, men avstyrkte
förslaget om lånekassor. Vid debatten inom andra
kammaren medgav dåvarande ecklesiastikministern, Carl v. Friesen,
att enligt hans uppfattning propositionen icke gav lösningen
för den stora löneregleringsreformen. Denna måste gå ut
på att prästen erhöll bostad och lön och således skildes från
bostället. På den punkten fick han instämmande från
Daniel Persson i Tällberg. Andra ledande lantmän, såsom Carl
Persson i Stallerhult, uppträdde också mot propositionen.
Den beredde ej församlingarna den lättnad som man kunde
begära. Blott ett provisorium skulle åstadkommas. Detta
provisorium skulle dessutom kanske verka hindrande för
löneregleringsreformen. De som ivrade för komministrarnas
lönefråga beklagade å sin sida, att komministers
byggnadsskyldighet, principiellt sett, kvarstode. Slutet på det hela
blev, att andra kammaren gjorde rent bord, och så stod man
där igen.
Kgl. Maj:t slog nu in på en annan väg. 1904 anbefallde
Kgl. Maj:t kammarkollegium att efter inhämtade yttranden
från domkapitlen avgiva utlåtande, huruvida det icke, med
hänsyn till ändrade tidsförhållanden, kunde anses lämpligt
att åt kyrkoherdar och komministrar och med dem likställda
präster i stället för de nuvarande boställena, där dessa ej
voro av menighet inköpta eller av enskilda för ändamålet
donerade, upplätes allenast bostad med nödiga ekonomihus
och uthus samt trädgård eller planteringsland ävensom
vedbrand, samt boställena och deras avkastning i övrigt inginge
bland svenska kyrkans gemensamma tillgångar.
Rikets domkapitel, med undantag för Visby som tillstyrkte,
opponerade sig, somliga ytterst kraftigt, mot den föreslagna
indragningen av prästgårdarna, länsstyrelserna däremot
ställde sig i allmänhet välvilligt mot tanken. För första gången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
