Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Kyrkotanken och de ungkyrkliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38i
tänk om kyrkan skulle berätta sin historia. Det bleve ej blott
kyrkans historia, utan nästan Sveriges hela historia, alla
landets öden. En dag hördes nya toner klinga. En svensk
psalm ‘O Fader vår, barmhärtig, god, som oss till dig vill
kalla Och stänka oss med Kristi blod, Som borttager synder
alla’, Olaus Petris psalm.»
Så gick Eklund igenom sockenkyrkans historia. Med
kärlek dröjde han vid stormaktstidevarvets kärva, trohjärtade och
trofasta fromhet. Han slutade med nutidens
sekulariserings-tendenser. De skulle ha framgång, om man läte bli att
begagna kyrkorna på fädrens vis, såsom församlingens
hem. »I längden skyddas intet ödehem och intet ödehemman
av lag. Nej, det enda som skyddar egendom är •— livet.
Här menar jag: församlingens liv, Sveriges kyrkas liv. Vad
det egentligen gäller — det vet jag väl — det är den levande
kyrkan, huset, som är byggt av de levande stenarna. Kyrkan
är icke stenkyrkan. Men jag ville nu blott försöka visa dig,
att du icke tänker djupt eller långt, utan ytligt och kort, om
du tänker och talar ringaktande om stenkyrkan.»
Det ligger ett stänk av romantik i denna historiska vy på
kyrkan. Men det bärande i Eklunds kyrkosyn är ingalunda
romantiska stämningar, även om han är en mästare i att
framkalla dylika, varvid romantik får tagas i sin bästa
betydelse: ett inlevande i en levande historia. Eklund släppte aldrig
den historiska vyn, men sitt etiska patos hade han på en annan
punkt. Förträffligt kom det fram i ett föredrag från 1912
med titel »Kyrkan och vi». Med den försmådda kärlekens
glöd gisslade han här alla dem som blott hade kritik övrig
för kyrkan: kyrkan — det är inte vi.
Eklund förklarade sig icke kunna gå in på att beskriva
alla slags människor i Sverige som sade: kyrkan är icke vi.
»Så säga adel och borgare och patroner och bönder och
arbetare och teologie studerande och teologie professorer och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
