Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Kyrkotanken och de ungkyrkliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382
präster med. Det har inte varit få präster som slagit ifrån sig
med bägge händerna. Gud bevare oss — kyrkan, dit höra
inte vi.» Eklund skiljer mellan tvenne huvudtyper: den ena
härstammande från 1700-talets upplysning, och man fann
den bland de humant bildade. Man kunde följa denna
anti-kyrkliga upplysningsrörelse, och det ända ned till glosornas
och kvickheternas område t. ex. från Voltaire, genom dansk
judendom och svensk akademisk uppsalaverdandism till
gängse radikal åskådning i borgare-, bonde- och arbetarevärld
i våra dagar. Jämmerligt, menar Eklund, hade Europas
bildade klass skött sin ledande uppgift. Det var icke mer än
rätt, att den nu förlorat ledningen. »Först en fördjupad,
förinnerligad, i andekraft och viljekraft, i folkfostrande allvar
och folkfamnande kärlek förnyad bildningsklass förtjänar
att igen få ledningen i vårt folk.» Det som hade saknats
hade varit det etiska samfundsansvaret. Därför hade man
också gått förbi kyrkoproblemet.
Den andra typen var pietismens barn och barnbarn,
väckelsens människor. Också de hade genomgående sagt:
kyrkan, det är icke vi. På sin höjd nedlåtande hade man sett
på kyrkan. Det som upprörde Eklund mest hos denna typ
var parasitdraget: vi taga all den livskraft vi kunna få ur
den stam där vi ha vårt fäste — men vi ge ingenting tillbaka.
Parasiten ansåg detta helt naturligt: hans miljös egentliga
uppgift var att förse honom med de livsbetingelser han
behövde. Eklund fann tankegången vara outhärdlig. Den
syntes rakt stridande mot Skriftens mest elementära läror
om samfundsansvar. Den var därför djupt okristlig. Skenet
borde icke blända.
Den springande punkten i Eklunds kyrkotanke blev
sålunda det religiösa och etiska samfundsansvaret. Renodlad
individualism blev självgodhet. Kristendomen såsom
kärlekens religion födde ovillkorligen samfundsansvar. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
