Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Kyrkotanken och de ungkyrkliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
389
ofullständig, om icke ytterligare en kyrkotanke anfördes,
också den med sin särprägel. Nathan Söderblom var
ung-kyrklighetens högt skattade och trofaste hedersledamot, en
ovärderlig tillgång, i det Söderblom skänkte denna rörelse
legitimation och burskap, där den annars icke skulle ha
vunnit beaktande. Under de följande årtiondena skulle han
föra några av dess tankar inför internationellt forum.
Beträffande Nathan Söderbloms särpräglade kyrkosyn kan
man vara i tvivelsmål om vad som var för denna
karakteristiskt. Han spelade på många strängar och upptog även
tankegångar som i det föregående ha blivit berörda, utan att
man därför kan säga att dessa voro speciellt utmärkande för
honom. De sammanfördes nämligen av honom med andra
tankar, som synbarligen också lågo honom varmt om hjärtat.
Så betonade han ofta ett kulturellt orienterat kyrkobegrepp,
enligt vilket kyrkan innebure den största individuella
friheten och den bästa levande kontakten mellan religion och
kultur. Man skulle emellertid mycket misstaga sig, om man
påstode att kultursynpunkten för Söderblom stode i
förgrunden. Den var icke heller karakteristisk för honom. Nej,
det karakteristiska för Söderbloms kyrkosyn var den
ständigt återkommande rikedomen på synpunkter, bredden i
vyen, med ett ord det universalistiska draget. I svenska
kyrkan lever J. A. Eklund intensivt, på samma sätt
Manfred Björkquist och Einar Billing. Också Söderblom levde i
denna: den lilla skriften »Sveriges kyrka», utkommen 1908,
med dess underbara slutord: »är det min tro som vållar
hörselvilla? Nej, jag hör nog icke fel. Från skilda håll
förnimmas ljud, som tyda på att det skall ringa till högmässa en gång
till i Sveriges kyrka», bar därom nogsamt vittne. Men å
andra sidan var Söderblom ständigt på vakt, nästan
ängsligt på vakt, så snart han spårade en befarad nationalistisk
förträngning. Söderbloms universalism utgjorde ett hinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
