Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 18. Örebro kyrkomöte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och utläggning samt syndaförlåtelses vinnande af nåd för
Kristi skull och icke för deltagande i utvärtes
gudstjenst till hufvudsaker, hvarpå allt komme an. Men
ingen gammal lära förkastades, den gamla gudstjenstordningen
bibehölls, och de gamla kyrkosederna borttogos
icke, utan man sökte blott förklara deras rätta mening.
Emellertid förspordes snart missnöje från två alldeles
motsatta håll. Några tyckte, att varsamheten gick för
långt, och att man visat alltför stor eftergift för gammal
villfarelse. Så var fallet med åtskilliga i Stockholm
bosatte tyskar. Olaus Petri berättar, att de "tyske
köpsvenner i hufvudstaden ej voro med honom väl tillfreds,
icke heller med de andre, som varit hade i det concilio,
som senast stod i Örebro, enär de skulle hafva låtit
beveka sig att träda ifrån evangelio och låta det komma på
det gamla igen, i det de tillstadt hade, att beläte, vigdt
vatten, palm och andra ceremonier skulle blifva
beståndande". Väl ursäktade sig Olaus dermed, att allt hvad
man "tillstadt i concilio" vore "väl till lidandes och ej
emot Guds ord", hvarjemte borgmästare och råd tillsade
tyskarne, att man måste "fara sakta med folket här i
landet". Men det hjelpte icke. En tysk predikant, vid
namn Tileman, som väckt buller och oro med sina
predikningar och derföre förbjöds att dermed fortfara, aktade
icke förbudet utan gick upp "på södra malmen och
predikade der uppenbarliga, så att man kunde grant märka
hans oförståndighet". Ett så ovist nit fick ej lemnas
onäpst. Konungen och Laurentius Andreæ voro frånvarande.
Men slottsfogdarne och Stockholms borgmästare
inmanade de oroligaste bland tyskarne i fängelse till
konungens hemkomst, då meningen var att hänskjuta saken till
honom.
Men om sålunda missnöje förspordes öfver Örebromötets
alltför stora varsamhet och skonsamhet mot gamla
sedvänjor, så funnos andre, som först genom detta
kyrkomötes beslut synas hafva fått öppna ögon för, att den gamla
kyrkans bestånd vore allvarsamt hotadt. Så berättas det
om tre Vadstenabröder, som deltagit i mötet, att de
begifvit sig dit i tanke, att der skulle fattas beslut emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
