Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 26. Rättegång mot mäster Olof och mäster Lars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anklagelsepunkterna voro flere. Så lägges Olaus
Petri till last, att han "beskrifvit historier och krönikor",
egnade att "inblåsa förgiftig otrohet hos H. K. Maj:sts
undersåter". Här syftas säkerligen på vissa ställen uti
Olai svenska krönika och måhända särskildt på följande
der förekommande märkeliga yttrande: "Namnet Ladulås,
är ett ärligt namn, der konung Magnus haft större heder
och pris utaf, än om han blifvit kallad en romersk kejsare.
Ja, de finnas icke månge i verldene, som kunna kallas
Ladulås; ladubrott hafver alltid varit i verldene mera
allmänt". Likaledes klagas öfver, att mäster Olof hade
lastat konungen för de myckna svordomar och Guds
försmädelser, som voro gängse. Härmed afses utan tvifvel Olai
förut omnämnda predikan mot eder och Guds försmädelse,
der det bland annat heter: "De, som detta mest skulle
straffa, bruka det mest; de akta intet, att deras Herre och
Gud, som deras magt och härlighet gifvit hafver, varder
så jemmerligen försmädder, bespottad och begabbad, utan
hjelpa fast sjelfve till med, androm till exempel" o. s. v.
Emot mäster Lars gå anklagelserna längre och äro
tydligen gripna ur luften. En anklagelse torde dock
innehålla någon sanning. Det heter nämligen, att "mäster
Lars uti det första prålade under ett sken, sägande, att
biskopar skulle icke blifva högre vid magt, än Kgl. Maj:st
dem unnandes varder, men att han snart kom in
contrarium på en annan mening och gick med sine ord
baklänges, sägande att bisperna till deras dignitet skulle
återigen egna sig till en besynnerlig magt och välde". Här
framskymtar tydligt nog, att det var olika åsigter om
sättet för de kyrkliga förhållandenas ordnande, som var
orsaken till konungens vrede mot Laurentius Andreæ. Den
sistnämnde hade vid kyrkans befrielse från Roms förtryck
icke velat uppoffra hennes sjelfständighet genom att
alldeles tillintetgöra biskoparnes magt och ställa kyrkan i
fullt beroende af landets verldsliga regering. Detta var
tydligen icke konungen till nöjes, och man finner således,
att mäster Lars anklagades för något, som, långt ifrån att
vara klandervärdt, just utmärker honom såsom en af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
