Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 26. Rättegång mot mäster Olof och mäster Lars - § 27. De begge äldsta reformatorernas sista lefnadsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mest klarseende bland den protestantiska kyrkans första
författningsordnare.
Värst af allt var, att de begge anklagade på mycket
lösa grunder beskyldes för otrohet mot konungen. De
skulle nämligen hafva känt, men förtegat en af Hansestäderna
flere år förut föranstaltad sammansvärjning mot konungens
lif. Under hemlig bikt skulle de fått någon vetskap
om förräderiet och af sitt samvete känt sig pligtiga till
stillatigande. Det var på grund af denna beskyllning, som
domstolen, bestående af 15 konungens "råd och gode män",
bland hvilka sjelfve erkebiskopen, ehuru broder till den
ene af de anklagade, måste intaga en plats, den 2:dre Januari
1540 afkunnade dödsdom. Anmärkningsvärd är den brådska,
med hvilken målets handläggning bedrefs. Den vidlyftiga
anklagelseakten skall hafva blifvit producerad
nyårsafton, och redan den 2:dre Januari föll domen, så att
de anklagade hvarken fingo tillfälle att taga kännedom om
anklagelseaktens innehåll eller ens ingå i något svaromål.
Så långt som till att låta verkställa en på sådant sätt fäld
dödsdom gick dock konung Gustaf icke. Domstolen lät
anhålla om nåd för de dömde, och denna gafs så, att
dödsstraffet förvandlades i dryga penningeböter, hvilka Olai
vänner i Stockholm för honom erlade, hvaremot mäster
Lars måste betala bötesbeloppet af egna tillgångar, som
derigenom nästan alldeles medtogos.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
