Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 49. Hertig Karls motstånd mot liturgien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Leipzig, Wittenberg och Heimstedt. Uppdraget
fullgjordes och utlåtandena hemsändes, fulla af allvarsamma
anmärkningar mot konung Johans liturgiska omändringar,
som sades halta på begge sidor. Derjemte företog sig
mäster Abraham att af trycket utgifva flere af Laurentii Petri
den äldres hittills otryckta skrifter samt beledsaga dem med
ett företal, hvari han med stränghet gisslade liturgien och
dess underskrifvare.
Men innan dessa eldbränder från den landsflyktige
medhjelparen hunno utkastas bland den svenska
allmänheten, hade hertig Karl tagit ett nytt betydelsefullt steg.
Han lät Strengnäs stifts presterskap samlas i stiftsstaden,
för att der öfverlägga om liturgien. Mötet öppnades den
1:ste Maj 1587, och frukten af öfverläggningarne blef ett
betänkande, som i skarpa ordalag ogillade liturgien, emedan
hon lätt kunde öppna portarne för påfvedömet och redan
hade åstadkommit så mycket ondt i riket. Detta utlåtande,
i hvilket presterskapet inom, Mariestads superintendentur
hade instämt, spriddes så inom som utom furstendömet och
sändes äfven till konungen. Johan mottog det med
gränslös förbittring och utfärdade den 12:te Febr. 1588 ett
ljungande patent, i hvilket han gaf fritt lopp åt sin vrede,
förklarade "Södermanlands, Nerikes, Vermlands, Vadsbo
och Valla häraders prester fredlösa", kallade dem
"förrädare, hufvudljugare, trosspillare" o. s. v. samt befalde sina
fogdar att, om de visade sig utom furstendömet, genast
kasta dem i fängelse. Patentet besvarades med en vid ett
möte i Örebro uppsatt skrifvelse, hvari furstendömets
presterskap afvisade alla beskyllningar för otrohet i
bekännelsefrågan genom att åberopa sig på den Augsburgiska
bekännelsen och Luthers lilla katekes, såsom de der
innehölle summan af den i profeternas och apostlarnes skrifter
nedlagda sanningen. Häraf föranleddes konungen att
inhemta yttrande från rikets öfriga presterskap. Han befalde
biskoparne att vid sammankallade möten låta hvar och en
prest uttala sin tanke angående nyssnämnda betänkande
mot liturgien samt skriftligen förklara sitt ogillande af hvad
hertigdömets prester understått sig att göra såsom
ogudaktigt och upproriskt. Derhän voro sakerna således nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
