Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- § 49. Hertig Karls motstånd mot liturgien.
- § 50. Fråga väckes om ett allmänt kyrkomöte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
komna, att konung Johans liturgi, som ju skulle vara ett
endrägtsverk, i stället hotade att alldeles sönderspränga den
svenska kyrkan.
§ 50. Fråga väckes om ett allmänt kyrkomöte.
De infordrade yttrandena voro ganska olika. Intet
stift stälde sig obetingadt på Strengnäspresternas sida, utan
dels afgafs en förklaring, sådan konungen önskade den, dels
intog man en medlande hållning och vädjade till ett
allmänt kyrkomöte. I den senare rigtningen uttalade sig
skolmästaren i Upsala Petrus Petri, och erkestiftets
presterskap instämde i hans yttrande. Samma förmedlingsförslag
vann bifall äfven på andra håll. När konungen och
hertigen år 1590 försonade sig med hvarandra, innehöll ett af
förlikningsvilkoren, att ett kyrkomöte borde hållas, der
hvar och en skulle hafva fri röst. Kunde
öfverenskommelse icke träffas, så skulle ingendera parten tvinga den
andras samvete, icke heller strids- och smäde-skrifter dem
emellan vexlas, utan alle lefva med hvarandra i stillhet och
frid, så länge de voro ense i Guds ords rätta grund, ehvad
olikhet kunde vara i kyrkosederna. Häraf ser det ut, som
om Johan nu blifvit vacklande. Men så var ingalunda
händelsen. Ty samma år 1590 förklarade han i sitt
testamente, att den kristliga trosbekännelse och gudstjenst, som
i hans senare regeringstid och synnerligen vid hans hof
brukats, skulle äfven efter hans tid i riket brukas.
Konungens behandling af Stockholmsprofessorerna, hvilka
fortfarande qvarhöllos i fängelse, visar ock, att han ännu genom
stränghet sökte uttvinga lydnad mot den gudstjenstordning,
han föreskrifvit.
Men snart kunde ingenting hejda det påtrugade
kyrkoskickets begynnande förfall och upplösning. Konung
Johan fick under sin sista tid erfara, huru ropet på ett
kyrkomötes sammankallande och insagorna mot liturgien
blefvo mer och mer högljudda. Vexiö stifts prester, som
förut varit bland de främste och ifrigaste att fördöma
presterskapet inom Karls furstendöme, hade nu blifvit
omstämde sannolikt genom mäster Abrahams skrifter samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:36:38 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svkyrhis/1/0110.html
