Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 53. Sigismunds kröning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ständerna genom två riksråd tillkännagifva, att derest
konungen icke ofördröjligen bifölle deras fordringar, så voro
de redan samlade, för att begifva sig upp till slottet och
der uppsäga honom all tro och lydnad. Nu ändtligen
började Sigismund och hans rådgifvare finna det vara tid att
gifva vika. Efter nya allvarliga öfverläggningar förklarade
konungen den 16:de Februari, att han bifölle ständernas
framställning. Underrättelsen härom mottogs med allmän
glädje, i domkyrkan sjöngs Te Deum, och från predikstolen
förmanade mäster Abraham sina åhörare att aldrig vika
från det förbund i religionen, som nu vore ingånget.
Konungens kröning utsattes till följande tisdag den
19:de Februari. Men ännu återstod en oafgjord fråga.
Sigismund hyste så mycken personlig motvilja för Abraham
Angermannus, att han hittills ej kunnat förmås bekräfta
hans val till erkebiskop. Först på måndagsaftonen den
18:de Februari lyckades det hertig Karl att äfven
härutinnan öfvervinna konungens gensträfvighet, hvarefter mäster
Abraham tidigt på morgonen den 19:de Febr. i domkyrkan
invigdes till erkebiskop af biskoparne Petrus Benedicti i
Linköping, Petrus Jonæ i Strengnäs, Olaus Bellinus i
Vesterås och Ericus Erici i Åbo. Längre fram på dagen
förrättades Sigismunds kröning. I så måtto gaf man efter
för hans önskan, att kronan ej sattes på hans hufvud af
den nyvigde erkebiskopen. Denne predikade visserligen
samt läste bönerna vid smörjelsen och regaliernas
öfverlemnande, men konungen smordes och mottog kronan af
biskopen i Strengnäs Petrus Jonæ.
Den förpligtelse, konungen vid sin kröning afgaf,
innehöll, att han skulle skydda sina undersåter vid deras religion
enligt den Augsburgiska bekännelsen och Upsala mötes
beslut, att han icke med "skolor eller kyrkor" eller på
annat sätt deri skulle göra dem något hinder eller förfång,
samt att han hvarken i andliga eller verldsliga embeten
skulle bruka personer, som icke voro af rikets allmänna
religion. Vid sin "kristeliga tro, konungsliga ära och
sanning" lofvade han att troligen och obrottsligen vilja
hålla allt detta. Så högtidliga försäkringar borde väl hvarje
redlig man anse för sig bindande. Men att Sigismund icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
