Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 53. Sigismunds kröning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så gjorde, visar hans följande handlingssätt. Han trodde
sig genom en hemlig protestation kunna frisäga sig från
förbindelsen att hålla den högtidliga försäkran, han gifvit
till den evangeliska religionens förmån, emedan han "icke
med sin vilja, utan allenast nödgad genom våld" hade tagit
ett sådant steg. Och ej nog härmed. Ehuru Malaspina i
början icke ville godkänna det falska dubbelspel, som
konungen hade i sinnet, var han dock slug nog att låta
sina invändningar falla och tillstadde slutligen Sigismund
att i hemlighet göra katholikerna samma försäkran, som
den han nyss gifvit kättarne, hvadan konungen sålunda till
de båda religionspartierna afgaf motsatta eder, af hvilka
den ena upphäfde den andra.
Konungen visade ock genom de uppenbaraste
kränkningar af de löften angående den lutherska lärans
upprätthållande, dem han vid sin kröning högtidligen gifvit sina
svenska undersåter, huruledes han på intet sätt ansåg
desamma för sig bindande. Så inköpte han ett vid
Österlånggatan i Stockholm beläget stort och präktigt stenhus,
hvarest katholsk gudstjenst inrättades under ledning af en
vid jesuiterkollegiet i Braunsberg uppfostrad svensk. Vid
Drottningholm firades fortfarande katholsk gudstjenst och
likaså i Vadstena kloster, der Sigismund lät inviga en ny
abbedissa och anstälde två katholska prester. En på svenska
öfversatt katholsk bönbok spriddes i landet. I slottskapellet
fortsatte jesuiten Justus sina angrepp mot Luther och hans
anhängare, och under påskhögtiden iakttogos de katholska
ceremonierna vid hofvet på ett så förargelseväckande sätt,
att det nästan tycktes, som om man särskildt lade an på
att reta den svenska allmänheten.
Å andra sidan hölls det protestantiska nitet vaket
genom Erik Schepper, som från storkyrkans predikstol
oupphörligen drog i fejd mot påfvedömet och dess
vapendragare jesuiterna. Under sådana förhållanden tilltog
jäsningen alltmera bland folket, blodiga sammandrabbningar
skedde på gatorna mellan svenskar och polackar, och flere
menniskolif blefvo å ömse sidor spilda. Ingen svensk kunde
i hufvudstaden gå säker för sitt lif, och särskildt var Erik
Schepper så illa utsatt för polackarnes anslag, att man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
