Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- § 53. Sigismunds kröning.
- § 54. Konung Sigismunds försäkring om religionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måste råda honom att till konungens afresa gömma sig
undan.
§ 54. Konung Sigismunds försäkring om religionen.
Sigismund hade efter sin kröning stämt erkebiskopen
och kapitulares i Upsala till Stockholm och lofvat att der
gifva dem konfirmation på presterskapets privilegier. I
första dagarne af Mars hade ock Abraham Angermannus
samt de tre professorerna Erik Skinner, Petrus Kenicius
och Jakob Erici infunnit sig i hufvudstaden. Men ehuru
det var vanligt, att en tillträdande konung beviljade
bekräftelse å hvarje stånds friheter och förmåner, blefvo
mäster Abraham och hans följeslagare i början temligen
onådigt mottagne. Slutligen synes dock konungen hafva
nödgats gifva vika. Åtminstone finnes en handling, daterad
den 16:de Mars 1594, som innehåller den begärda
stadfästelsen, ehuru man ej med full visshet vet, om denna
handling, känd under namn af "Konung Sigismunds
försäkring om religionen", verkligen blifvit af honom utfärdad
eller blott utgör ett aldrig godkändt förslag.
Ifrågavarande resolution, hvars grundsatser i allt
hufvudsakligt följdes ända till 1686, stadgade bland annat,
att vid biskopsledighet skulle "klerkeriet med kapitlet och
stiftet" sätta tre på förslag, bland hvilka konungen skulle
utnämna en. Biskopen egde rätt att "med kapitlets
vetskap och samtycke" till- och af-sätta prester enligt
kyrkoordningen och Vesterås’ ordinantia, dock "oförkränkt
Sveriges lag och jus patronatus" samt med förbehåll för
konungen att i städerna och konungsgällen nämna kyrkoherdar,
sedan de af biskopen och församlingen blifvit valde.
Biskoparne egde rätt att lysa obotfärdiga i bann, och konungen
lofvade att på anmälan använda sin myndighet till
bestraffning, om ingen bättring följde. Biskopens missbruk af sin
magt äfvensom oskicklighet bland presterna i lära eller
lefverne skulle rättas genom visitationer, dem erkebiskopen,
som skulle "varda hållen för den myndigaste af allt klerkeri",
egde att jemte stiftets kapitel anställa i närvaro å
konungens vägnar af lagman, ståthållare och andre förordnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:36:38 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svkyrhis/1/0122.html
