Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- § 69. Disputationen med John Forbes.
- § 70. Olai Martini död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"förening" mellan den lutherska och reformerta bekännelsen.
Men arbetet blef utan frukt. Presterskapet anade oråd
och började i sina predikningar ifrigt polemisera mot
kalvinismen, så att Forbes, som förstod, att ingenting här
kunde vinnas, efter någon tid lemnade Sverige för alltid.
§ 70. Olai Martini död.
Konungen synes nu hafva tröttnat vid stridens
fortsättande. Han hade af sina undersåter ej rönt något
understöd och torde väl slutligen hafva kommit till den
öfvertygelsen, att det inom sig eniga presterskapets sega
motstånd var alltför starkt, för att kunna öfvervinnas.
Något ytterligare försök att göra sina åsigter gällande vidtog
han icke, och den svenska kyrkan hade sålunda äfven mot
kalvinismen tillkämpat sig en varaktig seger, för hvilken
hon i främsta rummet hade att tacka Olaus Martini. Länge
fick denne ej öfverlefva stridens slut. Några få månader
efter disputationen i Upsala lades han i grafven af en
häftig bröstsjukdom. Han var vid sin död den 17:de Mars
1609 blott 52 år gammal.
För en man af så mild och blid natur måste det
hafva känts svårt att under nästan hela sin embetstid lefva
i strid med sin konung. Men ju större svårigheterna voro,
desto större är äran att hafva gått segrande ur striden.
Emellertid är det icke blott den vaksamhet och
ihärdighet, hvarmed kyrkans tro försvarades, som gjort Olai namn
berömdt. Han var ock i andra stycken en pligttrogen
man, som verkade outtröttligt i sitt kall. Så fort han ej
af andra vigtiga åligganden var hindrad, predikade han
nästan hvarje söndag i Upsala domkyrka och höll för den
studerande ungdomen föreläsningar öfver bibeln. Hela
hans personlighet synes hafva varit egnad att ingifva
vördnad och förtroende. Hans samtida skildra honom icke
blott såsom en lärd och kraftfull, utan äfven såsom en
mycket from och saktmodig man, som var vänlig mot alla
och vann allas hjertan. En af våra vackraste julpsalmer,
N:o 63, bär hans namn och bevarar hans minne inom den
svenska kyrkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:36:38 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svkyrhis/1/0148.html
